31 december 2008

Thörnblad och flopptekniken

Så börjar Linus Thörnblads färd mot VM i Berlin i augusti. Rubrikerna, förväntningarna och resultaten kommer förmodligen att vara positiva ända fram till den dag höjdhoppskvalet äger rum. Då blir det väl som vanligt? 3 rivningar på fel höjd. Undringar i press och från Linus själv – vad var det som gick fel denna gång? Varför lyckas Linus inte på de stora mästerskapen? OK för medaljer inomhus, men det är ju utomhus de stora mästarna koras.

Överraska oss Linus!

29 december 2008

Din plats på jorden

Sista helgen i maj 1999 samlades idrottens riksdag till möte i Malmö. Mer än 600 personer från hela landet och från alla idrotter träffades för att fatta kloka beslut.

Det var dels Riksidrottsförbundet, RF, dels SISU, den svenska idrottens eget studieförbund, som avhöll sin stämma i den nedlagda SAAB-fabriken, numera mera känt som Malmömässan.

Här fanns delegater av alla det slag. Till och med dåvarande idrottsministern, Ulrica Messing, var närvarande!

Här fanns Svenska Skidförbundets ordförande, som till vardags var koncernchef i ett börsnoterat bolag. Här fanns medlemmar i internationella olympiska kommittén, ja här fanns till och med före detta partiledare och den förste chefen för ”Palmegruppen".

Men det fanns faktiskt också en hel del "vanligt" folk också, sådana som bara råkade vara ombud från någon liten udda, åtminstone ur ett skånskt perspektiv, idrott. Folk som Du och jag.

Ty här skulle det finnas ombud som representerar hela den svenska idrottsrörelsen. Från stort till smått. Fast jag är förstås inte säker på att det lilla var så välrepresenterat. Det var mest det "stora". Det lät mest som så i alla fall.

Ty det bli lätt så i de här sammanhangen - stora vida svängar i debatten - ibland långt från den vardag som 99,9 % av alla föreningsledare befinner sig i.

Här måste vi alla fundera lite över vad som måste göras för att även de små problemen, vardagen, ska komma upp på de stora dagordningarna.

Jag tillhör de som tycker att man inte alltid kan skylla på de så kallade pamparna för att så inte blir fallet.

Gräsrötterna överlåter ibland alldeles för lätt till sina SDF-, DF eller SF-representanter att företräda sig. Av slentrian går man med på olika årsmöten att låta sig representeras av den sittande styrelsen. Man skulle kanske någon gång "be" att få en plats vid de "stora" tillfällena.

Men då måste man ju engagera sig!

Man måste, parallellt med det dagliga slitet, försök engagera sig i de stora frågorna, typ "Vad händer med idrottens finanisiering, hur går det med våra anläggningar, kan man förändra LOK-stödets utformning", osv.

För om inte man som liten för fram sina åsikter, hur ska de stora då kunna fatta rätt beslut? Om vi inte engagerar oss - med vilken rätt klagar vi då?

Den lilla föreningen är en oerhört viktig pusselbit i det svenska idrottspusslet. För att ett pussel ska bli helt måste alla bitar komma på rätt plats.

Om inte den lilla föreningen markerar sin plats i pusslet kan inte bilden bli färdig. Därför är den lilla föreningen den viktigaste biten i hela pusslet! Den sista, den som gör pusslet färdigt. Alla föreningar, små som stora, måste inse hur viktiga man är för helheten i den svenska idrottsrörelsen.

Under många år har föreningar funnits till. Under åren har man bidragit till att skapa sysselsättning för tusentals människor. Fortsätt med det!

Föreningens plats i den skånska, och svenska, idrottsvärlden är självklar. Gör den bara ännu tydligare. Kunskapen i föreningen är en ovärderlig tillgång - för Er, för skånsk idrott och för hela den svenska idrottsrörelsen.

(texten skrevs ursprungligen till Hardeberga BK:s 50-års jubileum)

Brevet till mamma

När Emil, 9 år, i skolan skulle skriva ett brev till mamma på Mors Dag, valde han att skriva om det som engagerar honom mest i livet just nu - fotboll.

Brev rymmer många dimensioner. Vad tänker Emil på när han skriver dessa rader?

Är det hans egen glädje över att spela fotboll?
Är det den sociala tillhörigheten som mamma är så glad över?
Är det kraven från pappa att göra mål - och få choklad?
Är det ........?

Vem vet vad som ryms i en liten individ som älskar mamma, pappa och fotboll? Eller är det i en annan ordning ...??

28 december 2008

Utan kontrakt

Om en spelare eller tränare skriver ett avtal som sedan inte förnyas, kan man då säga att vederbörande kastas ut/sparkas? Båda parter har ju i avtalet kommit överens om villkoren, tiden och ekonomin i första hand.

Frågan är återigen aktuell genom att Anders Andersson inte får nytt kontrakt med malmö FF. I Sydsvenskan framställs det åter som om Malmö FF är skurken som sparkar ut en trotjänare. Det är en sak om man tycker att Anders skulle vara kvar på grund av att hans sportsliga kvaliteter rättfärdigar det. Jag har i detta sammanhang inga kommentarer.

Däremot tycker jag att Malmö inte gör något fel som motiverar “skurkstämpeln” när man inte förnyar kontraktet. Att man däremot kunde skött det bättre i kommunikationen med Anders står väl utom allt tvivel.

Jag vill dock ge Anders Andersson kredit för att han, vad jag har sett, inte kastat skit på klubben. Att han är besviken är både förståeligt och naturligt.

Se även Skånskan, YA

Ledarbrist - en myt

Vilka underlag har idrotten och bidragsgivarna när man säjer att det finns ledarproblem inom idrotten? Är det en smart och medveten argumentering som idrotten ägnar sig åt för att skaffa ännu mera pengar till rörelsen? En argumentation som politiker sväljer med hull och hår eftersom politikerrekryteringen i de politiska ungdomspartierna brottas med stora problem.

Jag har letat på RF:s hemsida för att hitta någon statistik över hur många ledare det finns i svensk idrott. Till sist hittade jag lite information i ärendet.
RF refererar till SCB:s (Statistiska Central Byrån) undersökning om Föreningslivet i Sverige (2003). Tyvärr har jag inte hunnit titta igenom undersökningen själv (endast första delen verkar vara publicerad på SCB:s hemsida, se länk) så mina tankar utgår ifrån vad som är publicerat på RF:s hemsida.

Enligt undersökningen fanns det 640 000 idrottsledare i Sverige 2003. Om vi utgår ifrån att det finns 3 500 000 aktiva inom idrotten. Underlaget för uppskattningen är hämtad från Kvinnor och män inom idrotten 2005 (FoU-rapport 2006:5 RF) där det 10 största SF:ens siffror över aktiva är publicerade. Med dessa siffror som underlag får vi fram att det går 5,5 aktiva per ledare i svensk idrott! Det låter inte som ledarbrist precis.

En annan sak som ofta diskuteras är det vikande ideella engagemanget. I Föreningsstudien, enligt RF, anger 63 % av föreningarna att detta är ett hot mot deras verksamhet. Tyvärr (?) finns det andra undersökningar som visar på att man inte behöver vara orolig. Sköndalsinstitutet gjorde på Regeringens uppdrag en studie 2005 som visar att ”det finns en anmärkningsvärd stabilitet över tid.” Uttalandet gäller nedlagt ideellt arbete. Studien visar också att det ideella engagemanget också ökar.

RF avslutar sin information, gällande Det ideella ledarskapet, med att konstatera ”Det finns också skäl att ha gott hopp om framtiden”. (Notera att sidan den aktuella sidan är uppdaterad 2007-10-10.)

Så hur är det då ställt med ledarförsörjningen inom svensk idrott?
Ledare tycks vi ha. Alltså lyckas vi inte speciellt bra att ta hand om dessa. Jag tror det är synsättet det handlar om. Det handlar inte om ledarförsörjning (om vi nu ska leka med ord) utan om ledarvård. Se till att praktisera ett ledarskap som tar tillvara de krafter som redan finns inom idrotten. Då underlättas arbetet med att förbättra svensk idrott på ett dramatiskt sätt.

12 december 2008

Bakåtsträvande reliker!

Nu har Bosse Peterson och Ralf Edström inte fått synas/höras i radion och TV på ett tag. Då gäller det att skapa rubriker i sensationpressens högsäte, Aftonbladet.

Bosse Pettersson, som en gång var en modern tränare är i dag en mossig föredetting som fastnat i sin egen förträfflighet och Ralf Edström, expertkommentatorernas väste gnällspik, sågar nu med all deras kunskap Djurgårdens val av Andree Jeglertz som tränare för herrlaget.

Utgångspunkten är Jeglertz brist på erfarenhet av herrfotboll på denna nivå. Att han fört fram Umeå till ett av världens bästa damlag är inte värt någonting.
"Den fysiska biten skiljer sig rejält, miljön och mentaliteten är annorlunda", lyfter bland annat Bosse Petersson fram som ett stort potentiellt problem. Det är klart att det finns skillnader! Sen hur skillnaderna påverkar Jeglertz möjligheter att lyckas i Djurgårdden återstår att se. Men med tanke på de senaste årens "herrtränare" är det inte givit i vilken riktning skillnaderna tar Djurgården. Det kanske är så att de erfarenheter Jeglertz besitter är just de DIF behöver. Förutom sin tränarerfarenhet har han ju erfarenhet som spelare.

Om avsaknaden av tränarerfarenheter av elitverksamhet skulle vara ett hinder vid tränarrekrytering skulle Magnus Haglund, Magnus Pehrsson, Rikard Norling, Mikael Stahre, m fl. aldrig kunnt bli tränare på elitnivå.

Jag tror att Bosse Peterssons utfall främst beror på att han inte blev tillfrågad om uppdraget. Och för mig visar det att det finns komptense kvar i Djurgårdsledningen. Att välja Bosse P hade varit en katastrof.

8 december 2008

Varför kvalitet?

Vad kan vara drivkraften för idrotten att arbeta med kvalitetsfrågor? Vad tjänar vi på kort sikt och vad är vårt långsiktiga mål?

Ja, frågorna är många när det gäller verksamhets-/kvalitetsutveckling. Om vi ska försöka beta av frågorna i den ordning det ställs ovan så kanske bilden klarnar något.

En doktorsavhandling på KTH, Kungliga Tekniska Högskolan, i Stockholm, slår (under 1990-talet) fast att kvalitetsbrister årligen kostar det svenska näringslivet 1 000 miljarder kronor. Kostnader som genom förebyggande arbete väsentligen skulle kunna minskas.

En del av de kvalitetsbristkostnaderna finns självklart inom idrottsvärlden. För det vi inom idrotten sysslar med är en ren tjänsteverksamhet. Vi erbjuder medlemmar, publik, samhälle, media, m fl, tjänster som de med glädje konsumerar. Vi vet vilken genomslagskraft idrotten har i samhället.
De flesta av våra föreningar brottas dagligen med att få ekonomin i balans. Tänk om vi kunde minska det arbetet!

Genom ett systematiskt kvalitetsarbete kan detta göras. En genomgång av våra olika förenings- och distriktsrutiner skulle snabbt ge synliga effekter i resultat- och balansräkningar.

I tjänsteproducerande företag uppgår kvalitetsbristkostnaderna till 15 - 35 % av omsättningen. Även om vi inte helt kan eliminera kvalitetsbrister inser alla att det finns pengar/resurser att spara.
Kortsiktigt är de ekonomiska fördelarna stora.

Långsiktigt innebär ett kvalitetsarbete bland annat en total genomgång av verksamheten. Vilket i sin tur leder till dels ett ökat engagemang bland alla inblandade, från "hög till låg", dels en klar och tydlig arbetsfördelning i organisationen. Organisationens beredskap för tillfälliga kriser är betydligt förbättrad och gör att man bättre kan förutse och förebygga svängningarna på det sportsliga planet.

Har man inom idrotten förståelse för att det inte bara är på arenan som framgångar grundläggs?

Ja, till viss del tror jag att man känner till det. Här är stora skillnader mellan förbunden/elitföreningarna på ena sidan och distrikten/bredden på andra sidan.

Distriktsförbunden, som slipper den sportsliga pressen i sin verksamhet, borde ha lättare att inse vikten av kvalitetsarbetet. Deras verksamhet är mera inriktad på administrativt arbete, vilket är vad de flesta förknippar med kvalitetsarbete.

Förbunden på nationell nivå borde definitivt inse fördelarna. Dessa borde se till att uppnå egen hög kvalitetsnivå för att genom den föregå med gott exempel ”nedåt” i rörelsen.

Elitföreningarnas press att prestera resultat på planen gör att man ofta måste fatta snabba beslut. Ska snabba beslut bli korrekta krävs det att föreningens beredskap att skapa rätt underlag för besluten är väl definierad. Risken är nämligen att snabba beslut inte alltid blir de bästa.

Breddföreningarna känner förmodligen inte att de har resurser att bedriva något organiserat kvalitetsarbete. Men egentligen har de redan grunderna. Den sportsliga delen är ju egentligen ett gigantiskt kvalitetsarbete. Se bara till att använda samma synsätt på hela föreningen som man använder för att springa lite fortare, kasta eller skjuta bättre. Analysera, träna, mäta och utvärdera.

För föreningarna tror jag att ett kvalitetsarbete kan ge enorma vinster väldigt snabbt. Ett arbete som är tillämpligt på hela verksamheten.

Orkar man med att satsa på djupet och inte bara på planen/banan?

Här handlar det självklart om prioriteringar. Svårigheten att med knappa resurser både satsa på det sportsliga och kvalitetshöjande aktiviteter kan tyckas tungt. Men med en ambition att lyckas i Europa, i Sverige eller lokalt kan det vara en förutsättning att ha en kvalitativt hög standard inte bara på ledare/utövare utan också på hela föreningen.

Att arbetet inte görs "mellan tolv och middag" förstår var och en. Men ju senare man startar desto större blir avståndet till dem som lyckas.

28 november 2008

Bättre nu?

I Aftonbladet (var annars?) läser vi om f d agenten Lars T Petersons "avslöjanden" om hur han varit delaktig i att lura spelare, klubbar och myndigheter på pengar vid olika spelarövergångar. Naturligtvis pekar han ut spelare som Jonas Thern, Stefan Schwartz och Tomas Brolin. Spelarnamn som på olika sätt är gudar i fotbollsälskarnas sinne och som i Petersons bok tjänars som reklampelare för hans syften.
Stefan Alfeldts krönika ger uttryck för precis mina tankar i sammanhanget. Men det jag vill tillägga är att jag tror inte för ett ögonblick att det är annorlunda i dag! Det vore naivt att tro att den suspekta delen av agentvärlden tillsammans med klubbfunktionärer av olika slag skulle ha bli oskyldiga som Snövit. Där det finns stora pengar finns det alltid personer som vill tjäna lite extra pengar.
Under de senaste åren kan vi ju bara nämna IFK Göteborg och Juventus (som de som fått mest mediautrymme i Sverige) för att förstå att det fortfarande förekommer. Även om dessa två klubbar kanske inte gör det idag.
Hur många tror att "handeln" med spelare från Afrika är fläckfri? Även om en hel del spelare lyckas väl dit de kommer, så är antalet "misslyckanden" betydligt fler. Om dålig spelare kan flytta runt i Europas fotbollsmedelklass och därunder på grund av sin fotbollskompetens, så beror det definitivt inte enbart på välgörenhet. Här finns pengar i omlopp!

Så Lars T Petersons "avslöjanden" har bara ett egoistiskt syfte - att åter komma i rampljuset. Om än för en kort stund.

21 november 2008

Rubriksättning

När spelar- och tränarkontrakt går ut och inte förnyas heter det ofta i media att man tvingas iväg eller sparkas.
Idag är det Malmö FF:s Anders Andersson som tvingas bort i Sydsvenskan medan MFF petar honom i Skånskan. Ystads Allehanda däremot sätter sin rubrik utifrån vad som verkligen händer: Anders Andersson får inget nytt kontrakt. Och det är ju det det egentligen handlar om: ett avtal om en visstidsanställning har löpt ut.
Min uppfattning om den sportsliga värderingen ligger nära det som artiklarna andas, Malmö hade kanske behövt Anders kvaliteter under den kommande säsongen. Men nu har de sportsligt ansvariga gjort sin bedömning. Hur skulle det se ut i sportsvärlden om alla som ville vara kvar i en förening skulle få lov att vara det?

Återigen är det medias rubriksättare som påverkar och förstärker de känslor som läsarna har. Här handlar det i varje fall om att sälja lösnummer.

18 november 2008

Det ideella arbetets betydelse

Följande tänkvärda läsning hittar Du på Västergötlands Idrottsförbunds hemsida:

Hälften av Sveriges vuxna befolkning arbetar ideellt. Detta omfattande samhällsfenomen inbegriper bl.a. sociala insatser, politiskt engagemang, ledarskap inom idrotten. Det ideella arbetets betydelse för demokratin och välfärden har studerats, dess omfattning och struktur har kartlagts och dess ekonomiska värde har beräknats, men vi vet fortfarande relativt lite om vad det ideella arbetet betyder för dem som utför det. Därför ägnades denna studie åt en undersökning av vad ideellt arbete betyder för dem som utför det.

De senaste trenderna inom den ideella sektorn är att människor arbetar ideellt för att förverkliga sig själv, att känna sig nyttig och behövd, att göra livet meningsfullt. Vidare är det viktigt att få en social position utanför den egna familjen och vänkretsen - att få göra ett avtryck i tillvaron. Det är vad Johan von Essens forskning visar. Johan är teolog och forskare vid Ersta-Sköndals högskola i Stockholm. Han påstår att det bara är en myt att det ideella arbetet minskar i samhället idag.

I själva verket så ligger siffran i genomsnitt på 50%, bland både män och kvinnor i åldrarna 16-74 år, och det har den gjort sedan 1992 då man började med undersökningarna. Skälet de flesta anger till att man jobbar ideellt, är att någon har frågat om man vill hjälpa till och tidpunkten i livet då man jobbar som mest ideellt är i medelåldern, mellan 30-44 år. Det är då de flesta bildar familj och har barn som idrottar eller är med på någon aktivitet. Många ser det så som självklart att vara med och dra sitt strå till stacken och skapa en bra verksamhet för sina barn. Det område som i särklass engagerar flest antal ideellt aktiva i Sverige är idrottsrörelsen med ca 25%.

Däremot så har det ideella arbetets karaktär förändrats. Det blir vanligare att anställa någon att utföra det som tidigare var ideellt arbete, vilket förmodligen hör ihop med att många av arbetsuppgifterna börjar bli mer proffesionella. En tydlig tendens är också att föreningslivet börjar att likna näringslivet mer och mer i uppbyggnad. "Det klassiska svenska"- att finnas med i en organisation från barnsben till pensionsålder, är inte det som är vanligast idag. Nu är det mer episodiskt man hjälper till och man gör det mycket för sin egen skull än för andras.

Kärnan i att engagera sig ideellt är att man gör det för att man själv vill och för att man kan vara sig själv och stå för sina egna värderingar. - Där kan jag vara jag, uttryckte sig en av deltagarna i studien. De flesta drar också en skiljelinje vid pengar, när man jobbar ideellt gör man det utan att vilja ha betalt, till skillnad mot när man går till sitt vanliga arbete.

Vill Du läsa hela Johan von Essens avhandling så behöver Du dessa uppgifter:
Om det ideella arbetets betydelse - en studie om människors livsåskådningar. Johan von Essen. 300 sidor. Uppsala Studies in Faith and Ideologies 18. Uppsala 2008. Uppsala universitet, Teologiska Institutionen. Distribution: Uppsala University Library, Box 510, 751 20 Uppsala. www.uu.se

17 november 2008

Zlatan, Ara och TV4

Enligt Sydsvenskan ska Ara Abrahamian del ut pris på TV4's Fotbollsgala.
Här ska brottaren som skämde ut Sverige, och sig själv, genom sin patetiska demonstration vid OS-prisutdelningen få ytterligare snyfta ut.
Här ska Zlatan förmodligen bli historisk och få sin tredje guldboll.
Här ska fotbollen bli ett redskap för TV4's utdragna programupplägg så de kan få tillbaka lite av de pengar som de satsat för att få sända svensk fotboll.

Att fotbollen måste finanisiera sin verksamhet genom en massa jippon och tv-pengar hör till nutiden. Men att fotbollen måste vara med och rättfärdiga ett beteende som Aras är för mig är det en stor skandal! Fotbollen, och övrig idrott, bedriver ett omfattande arbete med moral och etik. Oavsett om domaren eller andra funktionärer begår misstag lär vi våra ungdomar att acceptera detta och kämpa vidare. Eventuella misstag hanterar vi efteråt och inom ramen för idrottens regelverk.
Hur ska tusentals ideella idrottsledare kunna fortsätta detta arbete med bibehållen trovärdighet när man på bästa sändningstid låtsar som ingenting har hänt?
För mig borde fotbollen vägra att acceptera att ett av deras pris delas ut av Ara Abrahamian! Sen må det kosta vad det vill. Vi får inte dagtinga med vårt samvete (vilket jag förutsätter finns!).

15 november 2008

Supportrarna, föreningen och företaget

I turbulensen kring Rikard Norlings avskedande dyker det nu efter hand upp mer konstruktiva kommentarer och synpunkter, till och med på Aftonbladets sportsidor.
När Tomas Bodström efterlyser en handlingsplan för myndigheternas agerande i bland annat "hotfrågor" så pekar det på de samordningsbrister som finns i hela problematiken kring våld och hot i anslutning till våra idrottsarrangemang.
För min del handlar detta inte om att öka polisinsatserna för att komma till rätta med dessa avigsidor. De är tillräckligt stora redan. Det handlar om en samsyn dels inom poliskåren, dels inom idrotten, dels inom övriga berörda myndigheter. Vi måste tillsammans dra åt samma håll!

Mycket handlar också om det Andreas Toll, ordförande i Svenska Fotbollssupporter-unionen (SFSU) uttrycker. En öppnare dialog mellan styrelser och medlemmar. Men för mig finns det lite olika ingångsvinklar i det.
Supportrarna, som jag utgår i från är medlemmar i sin förening, måste se till att välja "rätt" företrädare till styrelsen. Jag tycker att supportrarna genom att betala inträde till matcherna ska ha den självklara rätten att påverka vem som styr eller som tränar laget. Medlemmarna äger föreningen. Medlemmarna är föreningen.
Betalande åskådare "köper" den produkt som föreningen erbjuder. Vill man inte köpa/stötta är det deras val. Sen får föreningens valda representanter ta sina beslut så länge man har mandat för detta. Vill man förändra produkten ska man vara medlem.

Styrelserna måste också därmed ta sitt ansvar. de måste inse att de är medlemmarnas ombud. De ska omsätta medlemmarnas vilja i praktisk handling. Och för att veta vad medlemmarna vill är det dialog som gäller. Formerna för dialogen beror på fråga och förutsättningar.

Med tanke på att vissa elitklubbar överlåter tävlingsrätten till sina bolag åvilar det ännu större ansvar på föreningsstyrelsen. De företräder då i sin roll den ideella föreningens medlemmar. Föreningen är ju majoritetsägare.
Bolaget ska å ena sidan agera som ett kommersiellt företag och å andra sidan ha ett ideellt "tänk". Det är inte alltid enkelt, men har denna form valts måste det ske!

13 november 2008

SOK vs RF

Svensk idrott måste bli mer sammanhållen och få en tydligare profil. Det säger utredarna Marianne Nivert och Kai Lervik i översynen av svensk idrotts organisation, som de idag presenterade för medlemsförbunden på Riksidrottsforum i Umeå.

Det kan man läsa på RF:s hemsida efter Riksidrottsforum i Umeå. Här kan man också läsa utredarnas förslag i sin helhet.
Att RF-ordförande Karin Mattsson var ovanligt tydlig och bestämd (av vad jag förstått av närvarande personer) i frågan om samgående med SOK var bra.
I sedvalig ordning är inte SOK lika intresserade att gå samman med RF av vad man kan läsa i media. Än så länge har inte SOK kommenterat RF-utredningen på sin hemsida. Däremot har man yttrat sig över betänkandet Föreningsfostran och tävlingsfostran (SOU 2008:59), Idrottsutredningen, där man bland annat resonerar om hur svensk idrotts internationella konkurrenskraft ska stärkas.

Jag har inte tillräcklig insyn eller kunskap för att argumentera i sakfrågan. Mina tyckande kan komma vid ett annat tillfälle, men för mig verkar det helt och hållet vara en förtroendefråga. Majoriteten av SOK's medlemförbund, som ju också är medlemmar i RF, tror inte att RF kan handha och utveckla elitidrotten. Innan detta missförtroende har åtgärdats kommer ingen sammanslagning att ske!
Den kompetens RF besitter idag är inte tillräcklig enligt motståndarna. Om det sen är på förtroendemannanivå eller tjänstemannanivå, eller båda, måste klargöras. När detta är gjort, när förändring har skett, först då kan en seriös diskussion om att dela bo starta.
Alternativet är maktspråk och trampade tår. Och det tjänar man inte på, åtminstone inte kortsiktigt.

11 november 2008

Elit, bredd eller korp

IFK Klagshamn har synpunkter på serieindelningen för division 2 .2009. Man beskriver den som en mardröm. Man undra om de äldre spelarna (undrar vilken ålder de tänker på) kan tänka sig att "offra" en hel lördag för en bortamatch.
När man läser om detta blir jag beklämd. Jag vet att det inte handlar om stora ekonomiska ersättningar i Klagshamn. Men varför spelar dessa äldre i Klagshamn om 4 bortamatcher på ett helt år (Karlskrona, Nybro, Linsdal och Ljungby) skapar en mardröm. Varför blev man så glad när man gick upp i division 2 2007? Är inte drivkraften att få spela på så hög nivå som möjligt i Klagshamn?

Om föreningens mål är att "bara" spel innanför kommunens gränser måste man deklarera detta för allt och alla. Vill föreningen se hur långt man kan komma utifrån sin föreningsmodell bör man tala om detta. För då behöver inte vissa spelare drömma mardrömmar för att seriesammansättningen innehåll lag "för långt borta".

Jag förmodar att det inte bara är spelarna som sover dåligt. Styrelsen verkar ha sina problem att tänka på. Att, om än under kontroll, ha ett klubbhus man inte kan amortera sina lån på, bidrar säkert till den dålig nattsömnen.

Jag hoppas man får koll på allt ihopa. IFK KLagshamn förtjänar utvilde spelare!

10 november 2008

Kalmar FF och Nanne

Först vill jag sälla mig till gratulanterna. Att Kalmar FF vinner Allsvenskan 2008 är i sig ingen överraskning. Kalmar har genom en ödmjuk kaxig stil hittat en formel som passar dom perfekt. I denna formel finns både ledarstaben spelarna och organisationen. Och kanske också staden och supportrarna.
Jag vet inte vad det finns för konkurrens på idrottssidan i Kalmar. Jag kommer så inte på annan elitidrott som stjäl uppmärksamhet i stan. Detta gör Kalmar FF till hela stadens identitet. Som "inte bortskämda" har glädjen över fotbollsframgångarna under senare år gett en plattform som klubben har kunnat rida på. Rydström, Johnsson och de andra spelarna har varit stans hjältar, positivt utmärkande sig med sina fotbollsresultat.
Kompletterat med vettiga spelarimporter som i huvudsak levererat, men ändå kryddat med lite kontroverser, flickvänsstölder, som hållit spänningsnivå på en hanterbar nivå.

I allt detta har då man fått en portalfigur på ledarsidan också. Nanne bergstrand lyfts nu fram som ledarguru av våra kvällstidningsdrakar. Och det är väl bra. Han och Elfsborgs Magnus Hagblom är landsortsexempel som man hoppas får många efterföljare. Ingen av dom ber om ursäkt för sina framgångar utan hyllar lagt, kollektivet, samtidigt som man har modet att lyfta fram spelare som utmärker sig. Patrik Ingelsson och bröderna Elm har under året varit de som fått många rubriker och där Nanne hållit en bekväm distans till detta.

Om Kalmars framgång kommer att hålla i sig är naturligtvis svårt att veta. Men lyckas man bara behålla den distans till framgången som man hitintills haft kan man säkert upprepa vinsten lite då och då. Man ska ju inse att framgången inte är beständig utan kan man vinna 1 - 2 gånger på 10 år har man gjort an bra prestation. Låt oss hoppas att man får sin nya arena snart. Arenautveckling och ekonomisk stabilitet måste till för att lyckas kontinuerligt. Man har ju redan den övriga parametrarna i framgångsreceptet.

Grattis Kalmar!

7 november 2008

Vem representerar Du?

Ara Abrahamians protest i OS sätter många viktiga saker på sin spets. I sakfrågan är det naturligtvis mycket lätt att stå på Aras sida. Utan att vara brottningskunnig inser jag att det inte gick rätt till. Även efterspelet med hånflinande funktionärer är förkastligt beteende.
Med det som utgångspunkt är det lätt att förstå att man reagerade.
Om sen de personliga straffen är rimliga eller inte kan det finnas olika uppfattningar om.
Men det är när det sedan kommer till följdbestraffningarna som Aras uppträdande måste skärskådas ur ytterligare en synvinkel.
Ara Abrahamian och Leo Mylläri inser inte att de i OS inte representerade sig själva utan sitt lag/land, som enskilda deltagare, som förebilder och som idrottsmän.
Individuella utövare har ofta en tendens, underblåst av media, att tro att deras ansvar endast ligger gentemot dem själva. Att det inte är så kan man nu läsa om i media när föreningar i Klippan och Haparanda eller andra brottarkollegor drabbas.
Även om Pelle Svensson inte ett sanningsvittne i alla sammanhang ska man tänka på vad Aras prostest kan leda till.

Hur ska vi som jobbar med att leda, träna och utbilda ungdomar vara trovärdiga i vår krav på dessa, om Aras beteende glorifieras?
Jag har inte emot om alla försöker hjälpa Ara att få rätt i den sportsliga misshandel han blev utsatt för. Se bara till att ta upp den andra sidan också i frågan.

6 november 2008

Veronica Wagner

Jag tillhör inte dom som höll med Veronica Wagner när hon kved om sin uteblivna OS-biljett.
När hon nu åter tar mediautrymme i bland annat Aftonbladet så blir jag åter trött!
Som individ och idrottsutövare kan man göra sina val. Om det är bättre i USA - åk dit. Om Wagner är så bra att hon slår sig in i världens bäst gymnastiklandslag så är hon bara att gratulera! Då ska vi sitta och jubla åt hennes fantastiska prestationer på nästa OS.
Men snälla Aftonbladet låt bli att bli en kanal för missnöjda idrottare som inte av egen kraft inte kan kvalificera sig dit dom själva vill!

5 november 2008

I den ideella sektorn

Kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp, Michael Sandin, är i USA och följer presidentvalet. I Skånska Dagbladet kan man läsa följande:
Michael Sandin. Du befinner dig i USA. Vilka lärdomar från valet där tar du med dig hem till Staffanstorpspolitiken?
– Förmågan som båda kampanjerna haft att engagera människor i kampanjerna. Hemma är vi en liten trogen grupp partifunktionärer. Här har det varit rekord i att engagera vanligt folk. Där har vi mycket att lära.
Det passar därför väldigt bra att regeringen, de idéburna organisationerna och Sveriges kommuner och landsting (SKL) precis slutit en överenskommelse där det i den gemensamma visionen uttalas
De idéburna organisationer som bärs av demokratiska värderingar utgår från respekten för människors lika värde. Människors engagemang och idealitet tas tillvara inom den ideella sektorn.
Michael Sandin, hans partikamrater och andra politiska partier som upplever svårgheter att engagera folk - är välkomna till de ideella föreningarna i FAS! Våra drygt 4 300 medlemmar bygger sin samvaro och sina gemensamma stunder på det som tydligen saknas i den politiska sfären - engagemang och idealitet!

Fotbollssatsningar i Malmö

Bara under några dagar har det poppat upp några intressanta nyheter/tankar om elitfotbollen i Malmö.

Först åkte LB07 (Limhamn Bunkeflo IF) ur superettan. Även om jag sett LB07 tidigare under året så var kvalmatchen hemma en spelmässigt mycket svag insats. Förmodligen är det de spelarmässiga kvaliteterna som är huvudsaken till degraderingen, men man kan inte låta bli att fundera över vilken inverkan föreningssammanslagningen haft på resultatet. Nu tror jag att Bunkflos "medtagna" organisation var OK men hur var det med Limhamns? Generellt brukar man säga vid sammanslagningar att 2 föreningar med problem oftast leder till 1 förening med problem. De omedelbara pay off effekterna låter ofta vänta på sig. Därför ska det bli spännande och se hur LB07 hanterar den kommande säsongen på herrelitsidan.

Samma sak kommer väl (?) inte att ske med konstelationen Malmö FF - IFK Malmö. Här är det ju ingen sammanslagning som är på gång. Men här kan man prata om 2 föreningar som dras/dragits med organisationsproblem, vilket med all säkerhet varit en bidragande orsak till årets sportsliga besvikelser.
Att Malmö FF behöver en samarbetsklubb är ju klart. I Sydsvenskan redogör MFF för sina motiv och de känns ju helt rätt för MFF. Men hur blir det för IFK Malmö? Förvisso måste man acceptera att tider förändras, men ett mer vanskött varumärke i Malmöfotbollen får man leta efter. Och då menar jag inte bara de senaste 5 - 10 åren! Visst har det funnits ljusa stunder men att det skulle gå så långt att man blir en satellitklubb till MFF stör säkert många. Förvisso måste de som det stör rannsaka sig själv - vad har de gjort för att förhindra klubbens nedgång? Ordförande Göran Åkessons uttalande klingar lite konstigt. Samma arbument användes för 10 år sedan när Åkerman skulle slå samman Kirseberg, Olympic och IFK Malmö. Det höll inte då och tydligen inte nu.
Det ska i varje fall bli spännande att följa.

Den tredje nyheten som kom var MABI's bolagisering. Profilen som media lyfter fram är Percy Nilsson men drivkraften kommer nog mer från en annan kapitalstarkt profil, Greg Dingizian.
Som utomstående har jag inga uppfattningar om hur sportsligt motiverat Dingizians intresse är, men att det finns någon form av engagemang tror jag. Sen tror jag nog att det både är ekonomiskt och miljömässigt betingat.
Det ska i varje fall bli spännande att följa MABI planer. Kan en div 1 förening få ut något ur denna typ av satsning kan det mana till efterföljd. men då naturligtvis under förutsättning att man har lämplig kompetens i sina led. Och då menar jag både sportsligt och ekonomiskt.

I alla tre fallen hoppas jag man kommer i håg att det ska få ta sin tid att skapa en välfungerande förening. Långsiktighet är ett nyckelord i de här sammanhangen. Man ska inte förvänta sig snabba sportsliga resultat. Får man det är det en bonus. Resultaten ska komma på sikt och bli permanenta. Det är först då man kan prata om lyckade samrbeten

Idrottens betydelse

I dagens DN kan man läsa om idrottens betydelse för orters tillväxt. Forskaren Lars Behrenz, nationalekonom vid Växjö universitet. pekar exempelvis på Halmstads och Hässleholms utveckling. Halmstads BKs inverkan på Halmstads tillväxt är enligt Behrenz.

I min roll som ordförande i FAS (Föreningsalliansen i Staffanstorp) var jag i går på ett dialogmöte som kommunen initierat. Vi skulle prata om Framtidens Kommun, dvs hur Staffanstorp ska se ut 2038.
I sak tycker jag det är ett bra initiativ. Att lyfta blicken bortom horisonten är inte fel.
Som underlag för mötena med olika intressegrupper i samhället plockat fram ett digert material. Så digert att ingen orkar läsa det. För att motverka detta har man gjort en tabloidupplaga där man starkt komprimerat huvuddokumentet till obegriplig uppställning. Layoutad som en reklamtidning som försvunnit direkt ut i många hems soptunnor.

Nu är förvisso arbetet i sin linda. Dialogmötena ska samla upp invånarnas synpunkter till ett slutdokument som det ska tas beslut om 2010 enligt tjänstemännen. Det som emellertid stör mig som involverad i den ideella sektorn är bristen på förståelse och uppmärksamhet från de som satt samman det drygt 100-sidiga diskussionsunderlaget. Låt oss hoppas att man kommer i håg något av det som kom fram på gårdagens dialogmöte! Man kan börja med att läsa artikeln i DN!

Jag får med all säkerhet anledning att återkomma i ärendet.

Vaknar ....


Så vaknar man upp igen.
Även om inte våren är här så kör vi ett tag igen!
Bookmark and Share