22 maj 2009

Same procedure as last year

Förändringsarbete i en ideell organisation är som vi vet inte detdinner-for-one-posters  lättaste. Det är mycket som ska stämma, många som ska tycka till. Många gånger blir det konflikter mellan det gamla och nya.
Nya ambitösa ledare/medlemmar kommer med tankar, idéer och förslag på hur olika problem eller möjlighheter ska tacklas.
Det händer då inte sällan att de möts med argumentet “det har vi redan prövat, det har vi redan gjort!”. Och så leder detta i värsta fall antingen till att de nya tröttnar och lägger av eller att de gamla i vredesmod lämnar sitt livsverk.

Vad som man då kan reflektera över är vad det egentligen innebär när man uttrycker “det har vi redan prövat, det har vi redan gjort!”.

Många gånger har man prövat det förr. Kanske inte i exakt samma form men något liknande i en annan tid, under andra former. Så när man uttalar det är det oftast inte för att “sätta” sig på de nya, utan en ärlig mening att det funkade inte tidigare så varför skulle det funka nu.
Det är därför viktgit att skapa en förståelse från båda håll att saker och ting förändras. Det fungerade inte tidigare, men vad är det som säger att det per automatik inte skulle fungera nu? Förutsättningarna är annorlunda i dag än i går.
Eller så kan vi kanske korrigera en liten detalj som kanske gör en stor skillnad på utfallet. I stället för att stänga dörrar för tankar och idéer så kan vi kanske öppna upp för en förutsättningslös diskussion med kända fakta och kombinerar dessa med nutida idéer med inriktning på framtiden.

Vi måste komma i håg att hjulet är uppfunnet, men att det ständigt sker utveckling av nya former, fälgar och däckmönster.

19 maj 2009

Taktiskt och praktisk om varumärkesbyggande

Kryddad med många illustrationer och exempel ger denna bok insikt i varumärkesbyggandets innersta hemligheter. En bok som passar både akademiker och praktiker. Nedanstående recension är hämtad från Kvalitetsmagasinet och är skriven av Bengt Klefsjö, professor, Luleå tekniska universitet

Svenska företag satsar idag 70-80 miljarder kronor varje år på marknadskommunikation. Den är viktig eftersom en god och effektiv kontakt mellan företaget och dess kundgrupper bidrar till att stärka varumärket, underlätta identifieringen av de lönsammaste kunderna och därmed öka intäkterna.
   Boken är uppbyggd kring de tre hörnstenarna marknadskommunikation, varumärket och kunderna. Perspektivet är både taktiskt och praktiskt och fokus ligger på hur man kan skapa värde för både företag och kunder.
   Hur tar vi som kunder emot och bearbetar budskap, vad väcker våra känslor, vilken effekt har känslorna på vårt beteende och hur kan man utnyttja alla sinnen vid kommunikationen för att öka effekten? För att förstå hur marknadskommunikation bör utformas används konsumentpsykologi.
   Ett starkt varumärke har stort ekonomiskt värde. Coca-Colas varumärke värderas exempelvis till cirka 70 miljarder dollar. Boken diskuterar olika strategiska och kommunikationsmässiga aspekter på varumärkesbyggande. Vad ska varumärket stå för, vilka finansiella och strategiska mål ska det ha, hur ska varumärket förmedlas för att ge den eftersträvade bilden? Hur ska vi formulera ett mantra som med några ord fångar själen i varumärket? Tänk på Walt Disneys ”fun family entertainment” eller Nikes ”autentisk atletisk prestation”.
   Varumärken måste idag ge starka, positiva och gärna unika associationer för att skilja sig från mängden. Vilka parametrar kan användas för nå detta och hur genomför man det praktiskt? Boken diskuterar både det långsiktiga varumärkesbudskapet, som avser att bygga en attraktiv bild av varumärket, och varumärkesstimulansen, som på ett mer direkt sätt avser att stimulera efterfrågan.
   Boken vänder sig både till akademiker och till näringslivet och integrerar nyheter från forskningen med kunskap om de beslut den praktiskt verksamme måste fatta.
   Med sina 600 sidor är den naturligtvis inte helt lättsmält och måste karaktäriseras som en ”lärobok” trots att alla referenser återfinns samlade i slutet av varje kapitel, vilket gör läsningen enklare. Boken innehåller många kloka och viktiga synpunkter som ger ett helhetsperspektiv på marknadskommunikation. Jag uppskattar speciellt att framställningen kryddas av många illustrationer och väl valda exempel från verkligheten, vilket inte bara underlättar läsningen utan också ger värdefulla associationer för läsaren – såväl för akademiker som praktiker.

Fakta

Marknadskommunikation. Kunden. Varumärket. Lönsamheten. Författare: Rita Mårtensson
Förlag: Studentlitteratur
ISBN 978-91-44-02318-2

Huliganbilder

Via infiltratörer i supporterklackarna har jag lyckats få tag på en bild från senaste försöket till sammanstötning på en fruktmarknad i Värnamo.

frukthuliganer Som synes lyckades polisen framgångsrikt stoppa blod(apelsin)utgjutelse.

Informationsflödet

Förra året lagrades hela 487 miljarder gigabyte digital information världen över. Det motsvarar 30 miljarder fullmatade Ipod Touch, visar en undersökning från analysföretaget IDC.

Lagringen av bilder, filmer, bloggar, register och mejl har ökat med 73 procent sedan 2007, visar en undersökning från analysföretaget IDC.
Den enorma datalagringsökningen beror på explosionen av sociala nätverkssajter, mobilkameror och regeringsövervakning. Om de 487 miljarderna gigabyte skulle tryckas i böcker och läggas på hög skulle den högen räcka från jorden till planeten Pluto tio gånger om.

Hur påverkar det den ideella sektorn? Hur ska vi kunna kräva att den ideelle ledaren ska hinna ta del av alla den information som SF/SDF/DF vill delge idrottsledarna?

Precis som i alla annan kommunikation gäller det att se till att rätt och viktig information kommuniceras. I stället för att skicka runt “alla” information via sändlistor till allt och alla är det viktigt att gruppera mottagarna i förhållandet till informationens art. Digitala anslagstavlor eller portaler där information samlas och där intresserade på ett enkelt sätt kan hitta “sin” information är att föredra.
Information typ “Om Du skickar detta till 10 nya så får Du ett bättre liv” måste hållas borta från vårt idrottsliga informationsflöde.

12 maj 2009

Omväg –> Genväg?

Den så kallade medlingsgruppen, som haft i uppgift att se över samverkansformerna mellan Riksidrottsförbundet, Sveriges Olympiska Kommitté och Sveriges Paralympiska Kommitté, har nu enats om ett gemensamt förslag som har skickats till de tre organisationernas styrelser.

- Vi har tagit emot medlargruppens enhälliga förslag och kommer att behandla det på Riksidrottsstyrelsens sammanträde nu på torsdag 14 maj, säger Karin Mattsson Weijber, Riksidrottsförbundets ordförande. (Hämtat från RF:s hemsida)

Så har vägen öppnats så att 135 miljoner kronor kan börja göra nytta där de hör hemma – hos idrotten. Pengar kan få de flesta att hitta en gemensam lösning så att olika ståndpunkter kan packas in tills vidare.

Under den gamla goda tiden, det vill säga när jag jobbade på Skånes Fotbollförbund, hände det ibland att vissa delar av den förtroendevalda delen kom ner i en svacka. Drivet avtog och styrelsen var inte på hugget. Då uppstod trycket från vissa ledamöter att skapa ett forum som kunde driva på verksamheten, att ta till vara den kreativitet som fanns på sina håll.
Då bildades först något vi kallade Lobbykommittén. Här diskuterades, prövades och skapades fortsatt kraft till skånsk fotbolls utveckling. Efter något år hade denna energikälla influerat styrelsen till att vakna igen. Vissa ledamöter hade försvunnit, andra tillkommit. Styrelsen tog sitt ansvar igen. Lobbykommittén avvecklades.
Några år senare bildade vi en Utvecklingskommitté av samma skäl som när Lobbykommittén sattes in. Och med samma resultat! Energi –> kreativitet -> personer ut –> personer in –> avveckling av kommittén.

Ovanstående medlingsgrupps förslag (förslaget kan ses här) andas exakt samma strategi! Låt oss bara hoppas att det inte tar för lång tid!

7 maj 2009

Framtiden är inte vad den har varit

Under de senaste åren har vi inom idrottsrörelsen skrivit, diskuterat och kritiserat många saker som dessförinnan var helt okända för oss. Bosman, TV-avtal, Europaligor, o dyl. har påverkat vår verksamhet på ett sätt som de flesta av oss inte ens kunde drömma om.
Parallellt med dessa nya problem/möjligheter har vi fört diskussionen om de gamla "traditionella" frågeställningarna som "vi alltid har haft"; ledarrekrytering, seriepyramider, tävlingshetsen, resursfrågor, mm.

Hur hanterar vi dessa nya och gamla frågor? Som vi alltid har gjort? Eller har vi funnit nya angreppssätt som bättre är anpassade till dagens synsätt?

Winston Churchill sa på 50-talet "The empires of the future are the empires of the mind ". Sinnets/tankarnas/synsättets/intellektets era var vad Churchill förutspådde.

Utvecklingen av kreativiteten och angreppssätten är det som har präglat vägen fram till den verklighet som vi lever i idag. IT-boomen, Internet, var just ett exempel på vad som kan hända när kreativiteten släpps loss. Här har inte angreppssätten varit det traditionella. Grupper som av etablissemanget knappt betecknats som torra bakom öronen, är de som i dag är förutsättningen för det "traditionellas" fortsatta utveckling!

De krafter, kommersiella eller ideella, som inte inser kraften i förändringen kommer inte att utvecklas! Sen kan vi tycka vad vi vill om tempo, förändringsbenägenhet, o likn. Förändringen kommer att gå ännu fortare.

Inom idrotten märker vi detta på många sätt. Ovan nämnda problem är ett exempel på detta. Men vi märker, eller kommer att märka, det genom våra unga medlemmar som kommer att ställa helt andra krav på föreningslivet än vad deras föräldrar gjorde. Kraven kommer inte att bli större, bara annorlunda.

När David L Murphy, då personalchef, Ford Motor Companys, USA, sade "The top of the house is not the important. It's the bottom of the house." Sker det i betydelsen, att trots att företaget är globalt, så är det på det lokala planet, hos den enskilde medarbetaren, som företaget framgångar ligger.

Lednings ansvar är att skapa resurser och förutsättningar för hela organisationen, men utan "mannen på golvet", omvandlas inte planerna till vinnande koncept.

Lika självklart är det för oss. De storstilade planer och satsningar som vi inom vår idrott planerar och genererar, är verkningslösa om inte ledaren, medlemmen, ges förutsättningar att dels påverka utformningen av idéerna, dels erhålla rätt utbildning, rätt kompetens för att fylla sin plats i föreningens/organisationens verksamhet.

Idrotten är idag så en viktig och stor del av samhället att man från idrottens sida måste inse att de saker och trender som "rör sig i stora världen", kommer att "drabba" idrotten, i den mån de inte redan gjort det.

Idrotten är idag global. Företagandet är globalt. Likheterna i diskussioner om överlevnad och utveckling är mer lika än olika mellan dessa två verksamheter.

När Göran Lindahl, tidigare koncernchef ABB Ltd, och en gång utsedd till årets vd i England, pratade om att öka sin personals kompetens, sa han att de (ABB) utvecklar sina talanger. Talangutvecklingen inom ABB Ltd innebar
1. Skapa utmaningar för de som har talang,
2. Sätta upp nya nåbara mål för talangerna
3. Kombinera unga och gamla
4. Skapa delaktighet
5. Vara föredömen
6. Ha värderingar bortom de "Lutheranska"

Ärligt talat. Kunde dessa punkter inte tagits från en väl genomtänkt förenings/organisations programförklaring?
För att bibehålla, eller till och med öka, vår konkurrenskraft inom vårt marknadsområde måste vår verksamhet kunna möta tidens utmaningar. Den tid som har varit kommer inte tillbaka. Men med de rötter som vi har bakåt i vår verksamhet, är våra förutsättningar till framsteg och utveckling egentligen mycket goda.

Den värdegrund som förenar oss är oersättlig.

Låt oss utnyttja och höja vår kompetens genom att satsa på och utveckla de arbetsformer som ryms inom rörelsen.

Systematiskt kvalitetsarbete/verksamhetsutveckling är en grundsten i det bygge som sker i vår rörelse.

Möjligheten finns.

Möjligheten måste tas!

För framtiden är inte vad den varit!

6 maj 2009

Rätt eller fel

Återigen sätt fotbollsdomarens roll i fokus. Denna gång i matchen Trelleborg – AIK. En utebliven handsavblåsning leder till att 2 spelare får varning för snack. Jag såg inte matchen själv och har därför ingen uppfattning om det inträffade men det känns som om domarnas bedömningar har varit mer i fokus i år än tidigare.

Tidigare har Sven-Martin Åkesson, Jonas Eriksson och Markus Strömbergsson, bara för att nämna några, varit i blåsväder i media och utsatta för spelare och ledares vrede. I några fall har domarna själva efter matcherna kommenterat och till och med bett om ursäkt för bedömningar.

Domarna har förmodligen inte blivit sämre inför den här säsongen jämfört med tidigare. Så man kan undra vad det hela beror på.

5 allsvenska domare har blivit heltidsanställda. Kan det spela in? Kanske. I försnacket har det lyfts fram att dessa nu helt kan koncentrera sig på dömandet, vilket gör att media, ledare och spelare förväntar sig felfria bedömningar på plan.
Domarna får kan acceptera att dessa krav finns där. Nu kan de inte skylla på bristande utrymme för förberedelser. Nu har de möjligheter att använda sig av den potential de har utan störningsmoment. Elitdomarkåren får nu betala priset för att 5 st. är heltidsanställda.

Detta faktum rättfärdigar dock inte på något sätt att spelare, tränare och ledare offentligt “halshugger” domarna. Förvisso kan en missad bedömning påverka matchutgången men vi hör aldrig spelare, tränare och ledare “avrätta” en lagkamrat för att denna missat en straff som kunde gett ha segern. Detta sker i så fall inom stängda dörrar på nästa träning eller samling.

Det är bara att hoppas att berörda så snart som möjligt inser att samtliga inblandade tillhör samma lag, men med olika roller. Jag är helt övertygad om att det finns ingen domare som medvetet gör en felbedömning, lika lite som en spelare missar en straff eller en tränare gör ett “dåligt” byte. Se till att fokusera på den egna insatsen och det man själv kan påverka.

5 maj 2009

Nödutgång

Vill Skåneidrottens ordförande Krister Clerselius ha ryggen fri?
(OBS! Humor!3888043370

4 maj 2009

I den ideella världen

Jag har ännu inte träffat någon ideell förening som inte velat ha fler ledare, mer resurser eller en bättre anläggningssituation. Och detta oavsett om det är en idrottsförening, scoutkår eller en förening för något funktionshinder. Man kan konstatera att det är mer som förena de ideella föreningarna än skiljer dem åt. Den avgörande skillnaden är dessa innehåll – idrotten, scoutingen eller förbättrandet av den nödvändiga livskvaliteten.

Alla tror att de är ensamma om sina problem där de sitter i styrelserummet och ska lösa den gordiska knuten. Ovetande om att grannföreningen kanske redan hittat lösningen. För att man inte pratar med varandra i tron att man inte har något gemensamt, att det bara man själv som har dessa problem.

De ideella föreningarna måste av flera olika skäl börja samverka i så många olika fora som möjligt, erfarenhetsutbyte, påtryckargrupper, allianser, projektsamordning, m m. Då kommer man ganska snart att inse att ensam inte är stark, utan att det är tillsammans man når resultat.

Beslutsfattare kommer att börja lyssna med större noggrannhet. Föreningar och förbund kan börja utnyttja sina medlemsrättigheter i samordningsorgan på ett starkar sätt. De svaga får det stöd de behöver av de som kommit lite längre. De starka får dels uppleva glädjen att dela med sig, men också förmånen att ha fler på sin sida i sina strävanden. För plötsligt kommer man att inse att man springer på samma löparbana. Och åt samma håll! Det gäller bara att börja prata med varandra.

Handbollsfinal med förhinder

Skåne har en hel drös med lag i Elitserien. Handboll är tradition i Lund och Ystad. Vid enstaka tillfällen poppar det upp ett bra år men inte tillräckligt för att ständigt kunna konkurrerar om SM-guldet. Övriga skånska orter gästspelar då och då i högsta serien.

Nu är det dags igen för SM-final, enligt “experterna” det mest oväntade finalparet någonsin. GUIF har en lång historia i svensk handboll. Vi kommer väl alla ihåg Bobban Andersson. Men laget har inte riktigt blivit bland de största i svensk handboll. Vem blir det i från Eskilstuna?

Allingsås, där inte ens tränaren vill bo, är i stort nya på den här nivån.

Sist jag pratade med någon på handbollsförbundet sa man att det är pengarna som avgör var SM-guldet hamnar. Kanske som i de flesta andra sporter förstås, men med 10 miljoner skulle vilken klubb som heslt kunna vinna SM, sa min samtalspartner.

Varför får man ihop 10 miljoner i Eskilstuna och Allingsås men inte i Skåne?
Och är det verkligen bara pengar som avgör? Hur är det med väl fungerande föreningar med god ekonomi, organisation och engagerade ledare? Funkar inte det? Fast man behöver nog pengar där med!
Skånes Handbollsförbund försöker i varje fall att på sin kant att utveckla sina föreningar. Men räcker förbundets vilja? Hur är det med föreningarnas? Är de bereddea på det jobb det innebär? För att få tag på 10 miljoner idag är nog inte så lätt.

Ridning med (för)hinder

Jag har vid flera tillfällen haft förmånen att föreläsa för olika ridsportföreningar. Precis som inom andra idrotter har det funnits olika erfarenhetsnivåer på föreningarna. Allt i från väl drivna med erfarna ledamöter till i princip ingen erfarenhet av föreningsarbete. Men gemensamt för alla har det gedigna intresset för sin sport funnits där. Ibland lite djupare på grund av närheten till hästen. På så vis har det inte skilt sig nämnvärt från resten av idrottsrörelsen.

Det som emellertid är en stor skillnad är hur föreningarna bedriver sin verksamhet, under vilka former den utövas och styrs. Det flesta föreningar jag kommit i kontakt med bedriver sin verksamhet i ett ridhus de äger eller arrenderar. De har avtal med en ridskolechef/ridlärare som sköter mycket av ridskoleverksamheten i egen firma. Man sitter i avtalsformer som inte alltid är till fördel för den ideella föreningen. Avtal som gör att föreningen på olika sätt ska serva, ofta gratis, det företag som bedriver verksamheten. Unga ridintresserade, oftast tjejer, lägger ner oerhört mycket tid på att sköta om djuren på mornar, eftermiddagar och kvällar. Utan någon större ersättning än att då och då få rida djuren.

Många gånger betalas sedan privatlektioner kontant direkt till ridläraren Huruvida denne sedan bokför detta vet jag inte, men hanteringen är kanske inte alltid garanterat sund.

Föreningens problematik blir inte mindre av att man inte kan ta del av LOK-stödet eftersom föreningen inte står för ridskoleverksamheten.

Väl medveten om att man inte kan riva upp ingångna avtal hur som helst, att vissa föreningar har bra och ömsesidigt samarbete med sin “ridskoleföretag” och att Ridsportförbundet börjat försöka ta tag i situationen, så hoppas jag att alla dessa ridintresserade ungdomar kan få delta i en ideell föreningsverksamhet som är så bra som dom förtjänar. I dag är det inte alltid så.

gunghest

Bookmark and Share