De senaste månadernas avslöjanden om sexuellt utnyttjande av barn och ungdomar inom idrottsrörelsen har väl inte undgått någon. Att Patrik Sjöberg och Barn- och elevombudet Lars Arrhenius nu kräver ett Idrottsombud tycker jag är bra. Idrotten måste ha någon som håller koll på sig i dessa frågor och ser till att arbetet med förebyggande åtgärder tar fart och utvecklas.
Men att som RF:s ordförande Karin Mattsson Weijber i Sportnytt kräva att alla ideella idrottsledare ska uppvisa ett (begränsat) utdrag ur belastningsregistret tycker jag är att gå för långt.
Svensk idrott har enligt RF mellan 500 000 – 650 000 ledare. Visst hade det varit bra att veta att alla dessa skulle vara “ofarliga” för barn och ungdomar. Men verkligheten är nu inte sådan. Att sexuellt utnyttjande av barn och ungdomar är ett av samhällets mest avskydda brott tycker nog vi alla. Men att gå därifrån till att kräva att man som potentiell ledare ska bevisa sin oskuld är att överreagera. För nästa gång blir det drogmissbruk/-langning som man ska rentvå sig i från. Och sen ….
Ska idrotten införa detta känns det naturligt att ledare inom all annan ideell barn- och ungdomsverksamhet ska genomföra samma sak. För ingen ska inbilla mig att (potentiella) brottslingar endast finns inom idrottsrörelsen.
Självklart tycker jag att man ska ta krafttag mot all form av utnyttjande av människor! Se till att samhället verkligen ger den ideella sektorn möjligheter att arbetar förebyggande med upplysning, utbildning och värdegrundsskapande aktiviteter. Engagemanget, kraften och viljan finns där, men inte alltid orken och förutsättningarna.
Patrik Sjöbergs och handbollsspelarna i LUGI’s berättelser visar också att det inte bara är förövarna som ska känna skuld. Alla dom som visste men inte agerade måste vara ännu mera skyldiga! Mot deras passivitet hjälper inga registerutdrag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar