Polisen har beslutat att manna upp som inför en högriskmatch i fotboll.Om nu polisen laddar upp som inför en fotbollsmatch, funderar man då också på att skicka en faktura till den obskyra förening som arrangerar Geert Wilders besök?
….. men man måste inse att idrottens aktörer lever och verkar i olika världar med olika förutsättningar.
Bengt Silverstrand uttryckte sitt tvivel angående idrotten häromdagen. Bengt tog då upp två exempel till stöd för sina tvivel, Zlatans lön och Helsingborgs IF:s sätt att hantera det senaste tränarbytet. Jag har inga andra synpunkter än Bengt när det gäller hans uppfattningar i dessa frågor, men jag blir lite konfunderad när dessa två saker gör att hans tvivlar på idrotten.
Det är samma typ av generalisering som att tvivla på kulturen för att Thorsten Flinck var (är?) morfinmissbrukare. Eller på politiken för att någon politiker missbrukat sin maktposition vid något tillfälle.
Men liknande svepande uttryck kommer garanterat att dyka upp under de närmsta veckorna efterhand som OS-deltagare kommer att fastna i WADA’s dopningsnät. Då kommer krönikörer, idrottsmotståndare och andra att ifrågasätta idrotten.
Nyckelfrågan är hur vi definierar begreppet idrott. Och det är inte det enklaste, egentligen! Även om Wikipedia beskriver på sitt sätt vad idrott och sport är, så finns det också individers uppfattningar om begreppen.
De idrottsvärldar som får folk att tvivla på idrotten är för mig inte synonymt vad 99,9 % av utövare och engagerade betecknar som idrott – ungdomsidrott, motionsidrott, hälsobefrämjande åtgärder o dyl.
Det är de 0,1 % som befinner sig på nationell och internationell elitnivå som konsumerar de enorma resurserna som befinner sig i tabloidernas rubriker, och som ger idrottsbelackarna vatten på sina kvarnar.
Det är därför viktigt att vi som tror på idrottens positiva krafter, befinner oss på den politiska planhalvan och som har en plattform att kommunicera på är vaksamma på hur vi uttrycker oss. Börjar vi använda oss av medias rubriksättningar är det illa!!
I vår restaurang serveras människor i tjugoårsåldern av människor i tjugoårsåldern. De bor i samma stadsdel. Vissa av dem i samma kvarter. Samma gata. Vissa av dem i samma hus. De umgås inte. Men är beroende av varandra på ett hjärtskärande sätt.”
I Sydsvenskan idag beskrivs på ett utmärkt sätt en verklighet som de flesta inser att den finns och som många utnyttjar men som ingen gör något åt ! Läs denna artikel!
Artikelns innehåll borde vara det som diskuteras i alla politiska sammanhang idag, imorgon eller tills problematiken lösts. Dessutom måste varje restaurangbesökare få ett exempel av artikeln innan man går in och beställer sin öl, lunch eller middag. Låt oss alla stå utanför ingångarna med flygbladen!
När ägde den senaste strejken rum som drabbade branscher som gjorde att vanligt folk märkte att det var strejk? Ja, jag vet inte!
Nu tycker inte jag att strejker i sig är något att eftersträva, men de är nog nödvändiga då och då för att de berömda “parterna” ska komma ihåg att det inte har hänt så mycket som många tror och andra märker på den svenska arbetsmarknaden.
i det senaste numret av Aktuellt i politiken skriver LO.s nye ordförande Karl-Petter Thorwaldsson bland annat
Och sist men inte minst måste vi som parter komma överens om hur vi kan få ett arbetsliv för stora LO-grupper som passar ihop med den fostran till självständigt tänkande individer som de unga är och med det livspussel som de allra flesta familjer dagligen brottas med.
Jag tycker visst att samförståndslösningar ska eftersträvas, men om man inte kan få samförståndslösningar som gynnar den svagaste parten så ska man inte alltid nöja sig med halvmesyrer.
Vad är det för mening med att inneha ett vapen om man inte någon gång får använda det? Om man bara hotar eller döljer det blir till sist de jagade inte rädda längre. Vapnet används ju inte!
I samma nummer av AiP finns det en artikel om “Så tänkte vi på LO”, en bok skriven av P-O Edin, Bertil Jansson och Leif Hägg. Jag har inte läst boken men den skildrar LO*s under dessa herrars tid. Kontenta av boken känns inte riktigt upplyftande för de senaste årens verksamhet. Förhoppningsvis är LO på väg mot en ny stridslysten framtid.
Självklart måste vi välja vilka strider vi inte ska vika ner oss i. Och då är det vi själva som måste välja. I dag anpassar vi oss till kapitalets och marknadens spelplan. Låt oss ändra på det!
När det inte finns mer pengar att krama ut ur det offentliga lämnar Attendo. Det innebär att vårdtagarna på äldreboendet i Lund nu har (i värsta fall) att se fram emot nya ansikten som ska ge dom trygghet i deras liv. Hur kul är det?
Den borgliga majoritetens syn på saken speglas i Sydsvenskan av den moderate företrädaren:
– Kommunal drift garanterar långsiktighet, men kan också garantera en långsiktigt dålig kvalitet. Det är det aldrig någon som säger, men så kan det också vara. Alla andra aktörer granskas under lupp på ett helt annat vis än kommunerna. Så det finns två sidor av det myntet, säger Lars Johansson (M).
Det stora problemet är att borgarna endast tittar på myntets ena sida!
…… relaterat till föregående inlägg om poliskostnader i samband med idrottsevenemang.
Jag undrar om polisen debiterar näringsidkarna i Båstad under de 2 veckor tenniscirkusen intar semesterorten? Jag förutsätter nämligen att tennisarrangörerna får sin saftiga faktura från polismyndigheten.
Kopplingen mellan idrottsarrangemanget, näringslivsaktiviteter och nöjeslivet är ju här uppenbart. De vinstdrivande företagen, restauranger, hotell o likn., befolkas ju av kapitalstarka personer som säkerställer årsomsättningen.
Ordningsstörningar och drogtillslag redovisas dagligen i media. Detta måste ta stora resurser i anspråk för polisen.
I konsekvensens namn måste detta också debiteras! För det är väl inte så att vi är olika inför lagen?
Regeringen tillsatte den 24 mars 2011 en nationell samordnare, Björn Eriksson, med uppdrag att lämna förslag till hur brottslighet i samband med idrottsarrangemang kan motverkas.
Björn Eriksson har nu kommit med ett delbetänkande, Mindre våld för pengarna (SOU 2012:23). Eriksson som har djup kunskap om helheten har i delbetänkandet gjort en noggrann beskrivning av de olika delar som ingår problematiken. Mycket av det klargör att, framförallt, idrotten gör mycket inom ramen för sin sfär för att förebygga att ordningsstörande aktiviteter. Föreningar och organisationer lägger stora ekonomiska och personella resurser på kompetensutveckla sig, föra dialog med supportrar, myndigheter och omvärlden, arrangemangsutveckling, säkerhetsfrågor o dyl. Mycket som gemene man, media eller myndigheter inte alltid vet eller uppskattar.
Detta inlägg tar inte upp de olika förslag som läggs i delbetänkandet eller vad som kan tänkas komma i slutförslaget utan bara skriva några rader om de kostnader som polismyndigheter på olika sätt börjat fakturera ut till idrotten.
Under 2010/2011 började polisen i vissa delar av landet ta betalt för de insatser man gjorde i samband med vissa idrottsevenemang. Först att drabbas var vissa Stockholmsklubbar som i (framförallt) vissa derbymatcher i ishockey och fotboll kom i fokus på grund av slagsmål och uppståndelse när s.k. supportrar kom i konflikt med varandra. Denna “företeelse” har historiskt inte varit begränsat till Stockholmsklubbarna utan aven drabbat andra orter och idrotter. Den utlösande faktorn för utdebiteringen känns ändå uppstod i samband med händelserna i Stockholm. Polisens resonemang var att de föreningar som drevs med vinstintresse (vilken idrottsklubb i Sverige görs det?) skulle betala för de insatser polisen ansåg sig tvingade att utföra i samband med arrangemanget. Polisen anser att vinstintresse uppstår när verksamheten organiseras i aktiebolagsform. Här har uttalar sig Björn Eriksson ganska tydligt i delbetänkandet:
Min sammanfattande bedömning är dock att den reella skillnaden mellan arrangemang på elitnivå som drivs av en ideell förening som IFK Göteborg eller ett IdrottsAB som i Djurgårdens Ordningslagen (1993:1617) vad avser kostnader för polisbevakning SOU 2012:23 200 fall är marginell.
Det finns samma vinstsyfte, samma vilja att nå idrottsliga framgångar och samma önskan att ge underhållning. Till detta kommer att man lagstiftningsmässigt bör kunna reglera villkor under vilka ett IdrottsAB ska arbeta.Enligt min mening talar tunga skäl för att inte skapa en ekonomisk och konkurrensmässig klyfta mellan IdrottsAB och övriga klubbar i de högsta serierna
Fram tills nu har Björn Erikssons slutsats inte vunnit gehör bland de polismyndigheter som praktiserar utdebitering. Tvärtom, efter ett visst “vilande” och rabatterande har man nu återupptagit sin kostnadstäckning.
Drabbade fotbolls- och ishockeyföreningar har förgäves försökt få stopp på faktureringen, dels generellt, dels i väntan på Regeringens utredning och vad den leder till. Fram tills nu alltså förgäves.
Den generella utdebiteringsivern börjar emellertid nu även drabba “huliganfria” idrotter. Och det ska bli spännande och se hur det utvecklar sig!
För nu är det ridsporten som drabbas. Falsterbo Horse show ska i år betala 200 000;- för de insatser som polisen tvingas gör runt detta arrangemang. Tidigare har man kunnat få (passiv) acceptans från delar av beslutsetablisemanget när det rört sig om bråkande fotbolls- och ishockeyhuliganer, men nu rör det sig om en målgrupp som är helt annorlunda! Kommer detta att påverka handläggningshastigheten och dess slutsatser? Jag tror det!
Min bestämda uppfattning är att samhället ska stå för de kostnader som sker utanför idrottsarenan medan idrotten får ta de kostnader som uppstår innanför grindarna. Polisen och myndigheterna styr redan idag de säkeråtgärder som arrangörerna måste leva upp till för att få arrangera tävlingen/matchen, så säkerheten inne på arrangemanget blir inte lidande.
Det som är bra med Björn Erikssons arbete är att man (förhoppningsvis) landar i ett sammantaget nationellt åtagande för att komma till rätta med de orsaker som ligger till grund för oroligheter runt idrottsarrangemangen. Idrotten kommer aldrig självt att klara ut problematiken, oavsett hur stora fakturorna kommer att bli. De bakomliggande faktorerna är så mycket större än så.
När nu snart alla uttagningar till London-OS är gjorda och anmälningslistorna är gjorda så måste man fundera över på de representanter som sitter och styr över vilka som får åka.
Stefan Lindeborg, SOK-ordföranden, ger inte något större positivt intryck på mig. Och det förmodligen struntar han i! Att han struntar i mig är en sak, men när man bemöter besvikelse och frustration från aktiva och tränare med
”Herregud! Det är väl massor av idrottare som inte kommer till OS?”
så undran man hur den mannen ser på sin egen roll. Den internationella olympiska rörelsen är ju inte känd för sin öppenhet och progressivitet men den verkar idag ändå mera sympatisk än den svenska.
Jag inser att det måste sättas gränser och att inte alla som vill kan få åka. Det man måste kunna kräva av de som bestämmer – SOK och berörda specialförbund – är att de åtminstone klart och tydligt tydliggör för de aktiva vad som krävs för att få åka. Sätt kvalgränser som är definitiva, klaras dom får man åka annars inte.
Jag hoppas för de uttagnas skull att de får framgångar i London. Men jag önskar inte att surpottorna med Stefan Lindeborg i spetsen ska få sola sig i deras glans.
- Visst var det frispark, men med tanke på att jag hade ett gult innan kunde domaren visat lite grann fingertoppskänsla och nöjt sig med en tillsägelse. - Och när han sedan tog en utvisning till drabbades vi ju oerhört hårt, tyckte Niclas Öberg.Öberg kunde ju visat lite fingertoppskänsla innan den andra varningsförseelsen i stället så hade han inte blivit utvisad. Och undra hur han tänkt om en motståndare råkat ut för samma sak?
- Visst var det frispark, men med tanke på att jag hade ett gult innan kunde domaren visat lite grann fingertoppskänsla och nöjt sig med en tillsägelse. - Och när han sedan tog en utvisning till drabbades vi ju oerhört hårt, tyckte Niclas Öberg.Öberg kunde ju visat lite fingertoppskänsla innan den andra varningsförseelsen i stället så hade han inte blivit utvisad. Och undra hur han tänkt om en motståndare råkat ut för samma sak?
Med anledning av tidningsartiklarna gällande krav på hyreshöjningar i Staffanstorps Hus bestånd vill vi Socialdemokrater göra följande uttalande.
Vi delar hyresgästföreningens syn på att kravet på hyreshöjningar på 5,2% måste anses vara orimligt. Även om ränteläget i Sverige har höjts något jämfört med tidigare år kan inte höjningen motiveras med det rådande ränteläget.
Staffanstorp Hus har ej motiverat hyreshöjningen med andra argument än ränteläget. Kravet på hyreshöjningar är så vitt jag känner till ej heller förankrat i Staffanstorps Hus styrelse. Vi Socialdemokraterna ska inte lägga oss i den pågående hyresförhandlingen men förutsätter att parterna kommer att enas om en rimlig hyreshöjning för våra hyresgäster liksom man gjort i andra kommuner. Ränteläget är inte annorlunda än i andra kommuner!
Olle Möller
Ordförande Staffanstorps Arbetarekommun
