Vems sanning är sann?

Med tanke på att man själv befinner sig i en verklighet där man kan undra hur saker och ting uppfattas och tolkas, så reflekterar jag över vems sanning som är sann, halvsann eller lögn.

De politiska uppfattningarna och tolkningarna grundar sig ju oftast i den egna övertygelsen. Vad har jag varit med om, vad bär jag med mig, vad har jag för förhållande till det skedda?

De flestas uppfattningar utgår ju från berättelser, återberättade eller texter, om vad som skett. Färgade av förmedlarens egna tolkningar av vad föregående länk i kedjan förmedlat.

Inte ens de närvarande i epicentrum av det skedda har en objektiv bild. De har ju sin tolkning.

Det intressanta är hur de olika ringarna av uppfattningar sedan formar nya sanningar som leder till nya händelser och tolkningar. Och där bedömningarna av dessa händelser utgår från nya tolkningar. Och så sker det i alla oändlighet!

Det kinesiska talesättet att man inte kan stiga ner i samma flod två gånger stämmer så väl. Så vad som är dagens sanning behöver inte bygga på vad som hände tidigare i kedjan, utan bara på hur det tolkades.

Medborgaren och politiken

 

Vilka förväntningar har den enskilde medborgaren på hur politiken fungerar? Vet man hur spelreglerna ser ut? Spelar alla efter samma regelbok och finns det mer än en regelbok?

Ja, frågorna är många och de poppar upp hos många med anledning av situationen i Staffanstorp efter Uppdrag gransknings program den 2 oktober.

I måndags, 21/10, hade kommunfullmäktige i Staffanstorp sitt första sammanträde efter programmet. Förväntningarna var höga. Allmänheten, förtroendevalda och media var på plats i sammanträdeslokalen. Motioner, medborgarförslag och interpellationer var inlämnade. Argumenten var vässade.
Nu skulle man äntligen fä en chans att dels höra vad som gjorde att man åkte till Cannes, dels höra den politiska församlingen stångas med varandra, se vilka positionerna var.

Det blev inte så! Motionerna och medborgarförslaget remitterades till kommunstyrelsen för beredning och interpellationen kommer att besvaras på nästa möte. Nästa möte som är den 2 december! På dagen 3 månader efter att Uppdrag granskning sändes.

3 månader i den politiska världen är inte en lång tid. 3 månader i folks medvetande är en evighet!

Jag påstår inte att saker och ting ska hastas fram. Det måste alltid finnas tid att bereda, diskutera och besluta. Men om inte man kan skapa förståelse och förtroende i samklang med medborgarna för det politiska arbetet, uppstår stora demokratiska problem för samhället.

Förväntningarna på politiken och politikerna är inte alltid realistiska. Den enskilde utgår ofta från sin egen värld. Där är det oftast nära mellan handling och verkan. Politiken utgår ofta från sin värld. Där måste allting bli “rätt”.
Kanalen mellan dessa två föreställningsvärldar måste öppnas. Åt båda hållen.

Regelboken som styr det politiska arbetet består av olika delar.

Den formella delen som regleras i lagar och förordningar är lika för alla. Tolkningen kan i bland skilja mellan olika kommuner och regioner. Det utrymmets finns. Men ytterst kan avvikelser alltid prövas i andra instanser.

Den mindre formella delen är hur man utformar det lokala förhållningssättet i sin maktutövning och vilka arbetssätt den styrande majoriteten väljer. Och det är oftast här skillnaderna skapar förvirring hos den enskilde medborgaren.
Det som görs i en kommun, görs inte i en annan, trots eller på grund av, olika eller samma politiska sammansättningar i de kommunala majoriteterna.

Den politiska världen måste läggas sig vinn om att skapa transparens så att medborgarna kan följa vad som händer och sker så att processer och beslut kan påverkas. Här måste politikerna jobba aktivt för att skapa detta engagemang.

Medborgarna måste ta sitt ansvar för att bry sig, inte bara när något negativt drabbar dom själva eller vart fjärde år när det är dags för val. Man måste ställa krav på att få vara delaktiga och vara beredda på att ta det ansvar det innebär!

Cannes–Staffanstorp, en resa på räkning

 

Uppdrag gransknings program om fastighetsmässan i Cannes väcker naturligtvis fullt förståeligt många känslor.
Självklart finns inget försvar för de vaga förklaringar som hördes i programmet. Även om intervjuerna var hårt klippta för att passa in granskningen och inte gav de medverkande några möjligheter till utvecklande svar, så måste alla inblandade inse att saker och ting kunde skötts bättre.
Programmets granskning visar på några olika saker man måste reflektera över, frågeställningar att ta ställning till.
- När det gäller hanteringen av alkohol, brist på visad planering av veckan, antalet dagar på plats o dylikt kan man bara konstatera att här gavs inga hållbara förklaringar. Det är bara att "göra om och göra rätt" nästa gång kommunala företrädare ska representera kommunen, internt eller externt.
- Företeelsen som skildras i programmet är på intet sätt unikt. När valda eller anställda i offentlig eller privat verksamhet, representerar sin kommun, region, idrottsförening, idrottsförbund, organisation eller företag, gör man det alltid med "andras" pengar - medborgarnas, medlemmarnas eller aktieägarnas.
Det man som politiker måste leva med är att domen alltid blir hårdare mot denna grupp än mot övriga kategorier. "Felmarginalerna" är oerhört små. För om man sätter in extrakostnader som bristande rutiner här ledde till är summan i förhållande till Staffanstorps kommunens totala omslutning på runt en miljard väldigt liten. Men det hjälper inte när det handlar om förtroende!
Politiker måste inse detta hur orättvist det ibland kan tyckas. Men tyvärr visar ett antal, varav många betydligt grövre, övertramp runt om i landet att det inte alltid lyckas.
- Den kanske viktigaste sakfrågan som man måste fundera över är nyttan över att delta i olika evenemang, mässor, utbildningar o dyl. Motsvarar de insatser som vi lägger våra resurser på, utfallet av gjorda insatser?
För lika väl som det ska ifrågasättas om resan till Cannes var värt priset, så måste även "vardagliga" aktiviteter sättas under luppen. Tyvärr är media eller medborgarna inte alltid lika intresserade att granska dessa åtgärder. Hade man varit det hade kanske Uppdrag granskning slagit klorna i någon annan kommun.
Förutom att praktiskt och formellt förebygga att liknande brister inte uppstår fler gånger, är det viktigt att man drar lärdomar av det inträffade.
Medvetenheten hos politiker och medborgare framöver är viktig att behålla om det ska komma något gott ur den negativa bild som programmet gav.
För att citera Tommy Svensson mantra under VM i fotboll 1994:

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst
Nog finns det mål och mening i vår färd
men det är vägen, som är mödan värd
                                         (Karin Boye)

http://feeds.feedburner.com/OlleMllersSportsligaTankar