30 april 2010

Alibiidrottspolitiskt arbete

RF har på sin hemsida en blänkare om Idrottsvalet 2010.

En del DF (typ Skåneidrotten, Blekings Idrottsförbund o dyl.) hänger på med länkade sidor, egna bloggar och andra inlägg. Men hur aktiv är egentligen idrottens företrädare i valrörelsen? Var är det störst chans att göra skillnad?

Att tro att man startar ett politiskt arbete samma år som valet äger rum och räkna med resultat är naivt. Som all påverkan måste uthållighet och långsiktighet prägla arbetet. Och på det området är inte idrotten speciellt känt för att lyckas. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om alla länkar, klickbara logos, försvinner den 20 september för att ersättas med något nytt projekt.

Går man in och tittar på de olika “valsidor” som finns är inte alltid aktiviteten så hög. Och sen är det ju inte bara på bloggar och hemsidor arbetet ska bedrivas. Vad som är mer intressant hur mycket idrottspolitiskt arbete som bedrivs av idrottens medlemmar runt om i landet och vad centralorganisationerna gör för att stimulera det arbetet.
För det är först när den samlade kraften i idrottens föreningar och förbund tillvaratas som förändringar kan ske. Och om inte det arbetet etableras på lokal nivå blir alla central slagord bara kortsiktiga framgångar. Politik handlar förvisso om lättköpta poänger, typ den den senaste momsskattefrågan, med det viktigaste arbetet är att skapa förståelse för vad den ideella sektorn egentligen betyder. och då borde den interna förståelsen vara större – i alla led.

28 april 2010

Liten blev stor

Island tog OS-silver i handboll i Beijing. Förbundskaptenen, Gudmundur Gudmundsson, var idag på Lunds Universitet för att ”share his experiences on mental preparation” - inbjuden av Institutionen för Psykologi.

Tillsammans med ett antal studerande var vi några få “gäster” som lyssnade till den 90 minuter långa föreläsningen. Tyvärr var det inte många som tog chansen att lyssna på en förbundskapten som gjort en egen stor resa. Gudmundur Gudmundsson började som diktatorisk coach för ett antal år sedan men är nu en isländsk förädling av Bengt Johansson. Har man som jag haft förmånen att lyssna på många stora ledare genom åren var det inte mycket nytt som egentligen sades. Men det som alltid är berikande är sättet det sägs på. Passionen, kunskapen, engagemanget och viljan att prestera är det som skiljer dussintränaren från den store ledaren.

Gudmundur Gudmundsson kommer från ett land med 300 000 invånare. Att i en sport som handboll besegra länder med mer än 100 miljoner invånare bär respekt med sig. Ett konsekvent genomfört program sedan några år tillbaka har lett till en plats bland de stora för Island. Att det inte kommer att hålla sig på den nivån i eviga tider känns väl självklart, men det visar att det är möjligt för de flesta av sina mål om man bara har vissa förutsättningar för uppgiften. Men att det inte räcker med bara talang symboliseras av Gudmundur Gudmundssons ord - “The will to prepare needs to be even stronger the will to win.”

27 april 2010

Koll på idrott i skolan

Den 22 april 2010 genomförde Skolinspektionen flygande tillsyn inom ämnet idrott och hälsa. Då granskade myndigheten 400 lektioner i idrott och hälsa runt om i Sverige.

Några speciella faktorer utgör bakgrund till att Skolinspektionen har valt att genomföra flygande tillsyn just i ämnet Idrott och hälsa:

  • Könsskillnader. Idrott och hälsa är det enda ämne där pojkar har högre betyg än flickor. Utifrån Skolverkets utvärdering 2005 syns även andra skillnader mellan pojkar och flickor, bland annat vad gäller intresse och graden av aktivitet på idrottslektionerna.
  • Sällan åtgärdsprogram. Alla elever når inte målen för undervisningen i idrott och hälsa. Trots det förekommer ytterst sällan att skolan sätter in åtgärdsprogram för att stödja sådana elever.
  • ”Befriade” utan beslut. Det finns elever som inte deltar i undervisningen trots att det inte finns formellt beslut om befrielse.
  • Behöriga lärare. Skolinspektionens granskningar har också visat på betydelsen av behöriga lärare som en viktig faktor för undervisning som tar sin utgångspunkt i läroplan och kursmål.

400 lektionsbesök på högstadiet

Skolinspektionen besökte runt 200 grundskolor i årskurserna 7-9. På varje skola observerade inspektörerna två lektioner i idrott och hälsa, sammanlagt 400 lektioner. Skolinspektionen hade inte informerat i förväg om när tillsynen skulle ske.

  • Under lektionsbesöken tittade Skolinspektionen extra noga på följande saker:
  • Hur ser närvaro och deltagande, uppdelat på kön, ut på de besökta lektionerna?
  • Finns det elever som helt eller i vissa moment är befriade från undervisningen? Finns det beslut om befrielse för dessa elever, uppdelat på kön?
  • Är undervisande lärare behörig i ämnet?
  • Vilka aktiviteter förekommer under de besökta lektionerna?
  • Genomförs lektionen enligt schemat?

Varje skola får ett eget beslut

Varje granskad skola kommer att få ett eget beslut, antingen med krav på redovisning av åtgärder eller med besked om att tillsynen har genomförts och avslutats utan krav på åtgärder. Besluten skickas ut till skolorna inom en vecka efter besöket. Enskilda personers uppfattningar eller arbete kommer inte att kunna urskiljas i Skolinspektionens beslut.

Om tillsynen behöver fördjupas meddelar Skolinspektionen detta till skolan.

En övergripande rapport

Skolinspektionen kommer att redovisa det samlade resultatet av den flygande tillsynen i en övergripande rapport.

Se vilka skolor som besöktes.
Läs mer på Skolverkets hemsida.

26 april 2010

Skatteverket publicerar

Handledning för stiftelser, ideella föreningar och samfälligheter m.fl. 2010 kan det vara något?

Ja det tycker jag. Som föreningsledare är det viktigt att känna till vad det innebär att vara med i en förening, som medlem och/eller förtroendevald. det finns mycket litteratur publicerat och det är svårt att hålla reda på vilka som är bra, aktuellast och värda att läsa.

Skatteverkets publikationer tillhör inte skönlitteraturen men är bra att ha tillgång till och till hands när man ställs inför diverse pratiska frågor.

Handledning för stiftelser, ideella föreningar och samfälligheter m.fl. finns nu att hämta hem i pdf-format. Lägg den på hårddisken. ta fram den när det behövs”

Uppblåsta egon

Media och idrottsstjärnor är beroende av varandra. Vem vill inte läsa om stjärnor som lyckas eller misslyckas. Oavsett vilket ledare det till rubriker.

Som de flesta tycker jag det är lättare att stå ut med idrottare som levererar, presterar trots att man egentligen retar sig på dom på grund av deras attityd.

Men idrottare som inte lever upp till sin potential (inbillad eller verklig) har jag väldigt svårt för!
Nu är det AIK – överhypade svenska mästare i fotboll – som äntligen någon ifrågasätter. Att TV4 väljer att inte samarbeta med AIK är i sig kanske inte det bästa sättet att ta avstånd från en massa stockholmscentrerade egon, men ändå en markering som (i den bästa av världar) skulle kunna innebära en självrannsakan både från media men också från stjärnor och föreningar.

Media för att blåsa upp spelare typ Bojan Dordic till något som dom inte är och föreningar till att leva efter avtal och att hålla sina spelare i stramare tyglar. Att Patrik Ekwall inte gillar AIK-bojkotten är ju lätt att förstå. Han blir ju av med dels sina rubrikskapare, dels sina spegelbilder.

Nä, låt oss se andra lag i rutan än bottenlaget AIK. När de återfått harmonin i spelet och föreningen är det åter välkomna i min TV-ruta. Även om det är i TV4.

6 april 2010

Har det varit årsmöte?

Under våren har många föreningar sina årsmöten. De flesta är inte speciellt välbesökta. Själv har jag lett 2 st.. På det ena var det 11 röstberättigade närvarande (av över 100 medlemmar) och på det andra (Föreningsalliansen i Staffanstorp) var det 15 av 20 medlemsföreningar representerade (och det var ju bra). Men i den “vanliga” föreningen ser det till och med sämre ut.

Jag fick följande rader av en gammal kompis:

“Hej Olle,

Hoppas allt är bra.

Med tanke på all föreningsverksamhet man håller på med så blir man allt mer fundersam.
Har nu avverkat två årsmöten i mindre föreningar. 5 närvarande på båda mötena. Detta sätter förstås demokratin ur spel och det känns rätt torftigt. Har du hört om någon förening som jobbar mer webbaserat?

T. ex .

-> 4 veckor före årsmöte - mailutskick till medlemmar - kallelse till Årsmöte på Facebook (eller någon plattform där man kan "masskommunicera") - Grupp XX IF.
-> 3 veckor före årsmöte - mailutskick: Har du några tankar om verksamheten 2011? Är det något du vill förändra i vår verksamhet till 2011?
-> Förslag läggs upp på hemsida och Facebooksida
->2 veckor före årsmöte - mailutskick – årsredovisning
-> Styrelsens förslag på avgifter och andra styrelseförslag
-> 1 vecka före årsmöte - mailutskick - Följande förslag har lämnats till XX IF om verksamheten och styrelsens sammansättning 2011
A) Sänkt avgift för ungdomar till 50 kr (Styrelsen stödjer detta förslag med anledning av........)
B) Höjd avgift för 40-talister (Styrelsen stödjer detta förslag med anledning av.....)
C) Förslag till styrelse: Ordförande Kalle Kula, Kassör Nisse Nilsson osv...... (Förslag har inkommit från Per Persson om att han vill ha Olle Olsson som ordförande)
-> Styrelsen vill ha ditt ställningstagande i ovanstående frågor senast dag före årsmötet.
-> Årsmötet startar 19:00

Om man tänker till kring hur detta skulle kunna gå till så har vi kanske dragit den demokratiska processen lite längre.....”

Just den sista funderingen är kanske en av de viktigaste aspekterna på faran med ett lågt deltagande på årsmötena – demokratiprocessen. För oss som är lite äldre är det en “självklarhet” att åtminstone rösta i allmänna val. Det är inte så länge sedan som det infördes allmän rösträtt i Sverige. Våra föräldrar eller morföräldrar präntade in i oss att man skulle värna om sin röst, sitt medbestämmande.
En av de bärande delarna i det ideella föreningslivet är att alla är lika värda, alla har en röst. Vi måste se till att utbilda våra föreningsmedlemmar i detta. Att använda alla knep är tillåtet. I vilken mån webben används har jag ingen fakta om men min tro är att det inte används i någon större omfattning.

Är et någon som vet, eller har en aning, kan ni väl höra av Er. Här är som sagt alla medel tillåtna.

Caster Semenya

Jag förstår inte varför det ska ta så lång tid för IAAF att får klarhet i vad Caster Semenyas könstest visar. Förvisso finns det en del olika tolkningsmöjligheter när det gäller könstester. Jag har ingen egen kunskap om detta men följde debatten när den var som hetast. Och det är förmodligen här stötestenen för IAAF ligger – vilken tolkning man ska välja.

När man nu läser om Semenyas planer på come back önskar man bara att dom kunde bestämma sig. För det måste ju vara en ohållbar sits för alla och inte minst för Semenya. Att beslutet, oavsett vilket det blir, kommer att vålla debatt kan man nog vara säker på. Definitioner av kön river alltid upp heta känslor. Men IAAF har påtagit sig ansvaret för att driva och utveckla friidrotten och då ingår det att ta kontroversiella beslut. Låt oss bara dom gör det ansvarsfullt!

Back to the Woods

"Gjorde ont att missa min sons ettårsdag"

Så säger Tiger Woods på presskonferensen med tårfyllda ögon och hoppas att reklammiljonerna ska börja rulla in igen. Det är väl klart att det gör ont men det skulle han naturligtvis tänkt på innan orsaken till det onda uppstod. Om man nu bär sig åt som Woods gjorde (och han är naturligtvis inte den ende som varit otrogen) så måste man också vara beredd att ta konsekvenserna för sina handlingar. Det Tiger gör att egentligen att be om ursäkt för att han blev upptäckt. Är det någon som tror att han tänkte på fru och barn med sina älskarinnor?

Att be om ursäkt för sina handlingar som han nu gör är bara för att blidka den publik som gillar hans golf och som betalar hans lön. Hans fru kommer inte till tävlingen, säger han med tårar i ögonen. Hon har förmodligen inte förlåtit honom. Varför ska vi?

4 april 2010

Mycket märkligt

Det är mycket märkligt hur man ser på olika förseelser i olika idrotter.

Ishockeyn verkar ha ett lite konstigt förhållningssätt till lagöverträdelser. SVT-text skriver följande:

ISHOCKEY Linköpings Andreas Pihl gav  
domarna fingret och fick matchstraff
i går. Han slog dessutom sönder en
klubba på väg ut till omklädnings-
rummet och välte ett par stolpar. Men
backen slipper avstängning.



För mig som kommer från fotbollen, är föreläsare inom SISU och ordförande i en simförening förstår jag inte hur man kan ge Andreas Pihl ett så lågt straff. I bästa fall är det hockeyn regelverk som inte ger utrymme för hårdare straff. I värsta fall speglar det ishockeyns inställning till fair play och respekt för matchfunktionärer. Antagligen är det en kombination.



Nä, se till att straffa de dårar som inte kan kontrollera sitt uppförande. Förvisso gäller det mycket men ska vi få en idrott där det är tillåtet med kamp och intensitet måste man ha ett regelverk som är anpassat och tillämpas oavsett om det är slutspel eller ej.

Bookmark and Share