Vems sanning är sann?

Med tanke på att man själv befinner sig i en verklighet där man kan undra hur saker och ting uppfattas och tolkas, så reflekterar jag över vems sanning som är sann, halvsann eller lögn.

De politiska uppfattningarna och tolkningarna grundar sig ju oftast i den egna övertygelsen. Vad har jag varit med om, vad bär jag med mig, vad har jag för förhållande till det skedda?

De flestas uppfattningar utgår ju från berättelser, återberättade eller texter, om vad som skett. Färgade av förmedlarens egna tolkningar av vad föregående länk i kedjan förmedlat.

Inte ens de närvarande i epicentrum av det skedda har en objektiv bild. De har ju sin tolkning.

Det intressanta är hur de olika ringarna av uppfattningar sedan formar nya sanningar som leder till nya händelser och tolkningar. Och där bedömningarna av dessa händelser utgår från nya tolkningar. Och så sker det i alla oändlighet!

Det kinesiska talesättet att man inte kan stiga ner i samma flod två gånger stämmer så väl. Så vad som är dagens sanning behöver inte bygga på vad som hände tidigare i kedjan, utan bara på hur det tolkades.

Medborgaren och politiken

 

Vilka förväntningar har den enskilde medborgaren på hur politiken fungerar? Vet man hur spelreglerna ser ut? Spelar alla efter samma regelbok och finns det mer än en regelbok?

Ja, frågorna är många och de poppar upp hos många med anledning av situationen i Staffanstorp efter Uppdrag gransknings program den 2 oktober.

I måndags, 21/10, hade kommunfullmäktige i Staffanstorp sitt första sammanträde efter programmet. Förväntningarna var höga. Allmänheten, förtroendevalda och media var på plats i sammanträdeslokalen. Motioner, medborgarförslag och interpellationer var inlämnade. Argumenten var vässade.
Nu skulle man äntligen fä en chans att dels höra vad som gjorde att man åkte till Cannes, dels höra den politiska församlingen stångas med varandra, se vilka positionerna var.

Det blev inte så! Motionerna och medborgarförslaget remitterades till kommunstyrelsen för beredning och interpellationen kommer att besvaras på nästa möte. Nästa möte som är den 2 december! På dagen 3 månader efter att Uppdrag granskning sändes.

3 månader i den politiska världen är inte en lång tid. 3 månader i folks medvetande är en evighet!

Jag påstår inte att saker och ting ska hastas fram. Det måste alltid finnas tid att bereda, diskutera och besluta. Men om inte man kan skapa förståelse och förtroende i samklang med medborgarna för det politiska arbetet, uppstår stora demokratiska problem för samhället.

Förväntningarna på politiken och politikerna är inte alltid realistiska. Den enskilde utgår ofta från sin egen värld. Där är det oftast nära mellan handling och verkan. Politiken utgår ofta från sin värld. Där måste allting bli “rätt”.
Kanalen mellan dessa två föreställningsvärldar måste öppnas. Åt båda hållen.

Regelboken som styr det politiska arbetet består av olika delar.

Den formella delen som regleras i lagar och förordningar är lika för alla. Tolkningen kan i bland skilja mellan olika kommuner och regioner. Det utrymmets finns. Men ytterst kan avvikelser alltid prövas i andra instanser.

Den mindre formella delen är hur man utformar det lokala förhållningssättet i sin maktutövning och vilka arbetssätt den styrande majoriteten väljer. Och det är oftast här skillnaderna skapar förvirring hos den enskilde medborgaren.
Det som görs i en kommun, görs inte i en annan, trots eller på grund av, olika eller samma politiska sammansättningar i de kommunala majoriteterna.

Den politiska världen måste läggas sig vinn om att skapa transparens så att medborgarna kan följa vad som händer och sker så att processer och beslut kan påverkas. Här måste politikerna jobba aktivt för att skapa detta engagemang.

Medborgarna måste ta sitt ansvar för att bry sig, inte bara när något negativt drabbar dom själva eller vart fjärde år när det är dags för val. Man måste ställa krav på att få vara delaktiga och vara beredda på att ta det ansvar det innebär!

Cannes–Staffanstorp, en resa på räkning

 

Uppdrag gransknings program om fastighetsmässan i Cannes väcker naturligtvis fullt förståeligt många känslor.
Självklart finns inget försvar för de vaga förklaringar som hördes i programmet. Även om intervjuerna var hårt klippta för att passa in granskningen och inte gav de medverkande några möjligheter till utvecklande svar, så måste alla inblandade inse att saker och ting kunde skötts bättre.
Programmets granskning visar på några olika saker man måste reflektera över, frågeställningar att ta ställning till.
- När det gäller hanteringen av alkohol, brist på visad planering av veckan, antalet dagar på plats o dylikt kan man bara konstatera att här gavs inga hållbara förklaringar. Det är bara att "göra om och göra rätt" nästa gång kommunala företrädare ska representera kommunen, internt eller externt.
- Företeelsen som skildras i programmet är på intet sätt unikt. När valda eller anställda i offentlig eller privat verksamhet, representerar sin kommun, region, idrottsförening, idrottsförbund, organisation eller företag, gör man det alltid med "andras" pengar - medborgarnas, medlemmarnas eller aktieägarnas.
Det man som politiker måste leva med är att domen alltid blir hårdare mot denna grupp än mot övriga kategorier. "Felmarginalerna" är oerhört små. För om man sätter in extrakostnader som bristande rutiner här ledde till är summan i förhållande till Staffanstorps kommunens totala omslutning på runt en miljard väldigt liten. Men det hjälper inte när det handlar om förtroende!
Politiker måste inse detta hur orättvist det ibland kan tyckas. Men tyvärr visar ett antal, varav många betydligt grövre, övertramp runt om i landet att det inte alltid lyckas.
- Den kanske viktigaste sakfrågan som man måste fundera över är nyttan över att delta i olika evenemang, mässor, utbildningar o dyl. Motsvarar de insatser som vi lägger våra resurser på, utfallet av gjorda insatser?
För lika väl som det ska ifrågasättas om resan till Cannes var värt priset, så måste även "vardagliga" aktiviteter sättas under luppen. Tyvärr är media eller medborgarna inte alltid lika intresserade att granska dessa åtgärder. Hade man varit det hade kanske Uppdrag granskning slagit klorna i någon annan kommun.
Förutom att praktiskt och formellt förebygga att liknande brister inte uppstår fler gånger, är det viktigt att man drar lärdomar av det inträffade.
Medvetenheten hos politiker och medborgare framöver är viktig att behålla om det ska komma något gott ur den negativa bild som programmet gav.
För att citera Tommy Svensson mantra under VM i fotboll 1994:

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst
Nog finns det mål och mening i vår färd
men det är vägen, som är mödan värd
                                         (Karin Boye)

http://feeds.feedburner.com/OlleMllersSportsligaTankar

John Bauer

 

Jag är naturligtvis inte först på denna boll, men det är ju för dj-ligt att det saknas över en miljard kronor i John Bauer-konkursen!
Inte nog med att man sugit ut skolpengen från skattebetalarna runt om i landet, skickat mycket till aktieägarna inom och utom landet. Nu blåser man då alla fordringsägare på en ofantlig massa pengar.

Detta system måste upphöra!

Man undrar ju hur detta kan ha fått fortgå? Revisorer och tillsynsmyndigheter borde ju ha reagerat för länge sedan. För även om man förmodligen trixat mellan de 11 i koncernen ingående bolagen så kan inte detta varit osynligt.

När nu skadan är skedd, och innan nästa konkurs kommer, kan man ju undra om det föranleder några åtgärder från den styrande majoriteten i landet. Och då menar jag begränsande åtgärder, inte priser för bästa entreprenörskap.

Min tilltro till att något ska hända är dock inte stor. Förmodligen får vi vänta tills efter 14 september 2014 innan någon ändring i synsätt kommer att ske. Låt oss då hoppas att det avgörande inflytandet, som partikongressen tog beslut om, kommer att tillämpas!

SvD, DI

Krig och hemmafruar

 

Finansminister Anders Borg varnar för en arbetslöshet på över tio procent. Som vanligt ska krafttag sättas in. Som vanligt kommer det inte att ha mer än marginell effekt.(Skånskan)

Även borgerlig media börjar nu allt mer inse svagheten med den sittande regeringen. Skånska Dagbladet försöker ge en förklaring till varför välfärden är på väg att raseras. Man menar att det behövs krig och hemmafruar för att bygga upp ett välfärdssystem som det en gång var.

När man då noterar att det nog inte är möjligt att gå tillbaka till den tiden, konstaterar man:

Det borde vara dags att släppa drömmen och bygga ett samhällssystem utifrån verkligheten. Det måste göras, men är det möjligt?

Ja, det är klart det är möjligt! Om man utgår från verkligheten är det ju inte så svårt. Låt oss börja med att byta regering. När det är gjort är det bara att börja reparera det Reinfeldtparentesen monterat ner.
Minska den okontrollerade valfriheten inom vård, omsorg och skola. Se till att skapa jobb och utbildning för de som i dag av olika skäl står utanför arbetsmarknaden genom utbildning, satsningar på entreprenörer och företagande. Ta tillbaka skattesänkningar och subventioner som endast gynnar fyllda plånböcker och redan etablerade aktörer. Se till att skattepengar används till medborgarnas bästa.

Och det är bara början.

1:a maj .. och sen?

Gårdagens manifestationer runt om i landet var som alltid en höjdare för alla oss som är engagerade i rörelsen. Det är ju vår årliga firmafest.
Med partikongressen i ryggen, många bra och kreativa satsningar, en partiledare som växer mer och mer in i den publika ledarroll han måste ta, så har förberedelserna inför firande känts stimulerande.
Men det är ändå nu som utmaningen börjar. Det är om drygt 18 månader som vi kommer att utvärderas och där vi kommer att utvärderas av svenska folket.
(S) har i nuläget medvind i opinionsläget, mycket på grund av en trött och inkompetent regering. Men glöm inte hur det såg ut för 4 år sedan!
Det är därför viktigt att vi alla nu bibehåller entusiasmen i vårt arbete. Vi måste befästa en vinnande atmosfär i partiarbetet. Vi måste ut bland folk, visa att vi brinner för vår sak och berätta våra berättelser.
Det finns inget farligare än en motståndare som känner att en förlust närmar sig. De blir desperata. och kom ihåg att motivation slår klass!

(S) kritiska mot kraven på höga hyreshöjningar

 

Med anledning av tidningsartiklarna gällande krav på hyreshöjningar i Staffanstorps Hus bestånd vill vi Socialdemokrater göra följande uttalande.

Vi delar hyresgästföreningens syn på att kravet på hyreshöjningar på 5,2% måste anses vara orimligt. Även om ränteläget i Sverige har höjts något jämfört med tidigare år kan inte höjningen motiveras med det rådande ränteläget.

Staffanstorp Hus har ej motiverat hyreshöjningen med andra argument än ränteläget. Kravet på hyreshöjningar är så vitt jag känner till ej heller förankrat i Staffanstorps Hus styrelse. Vi Socialdemokraterna ska inte lägga oss i den pågående hyresförhandlingen men förutsätter att parterna kommer att enas om en rimlig hyreshöjning för våra hyresgäster liksom man gjort i andra kommuner. Ränteläget är inte annorlunda än i andra kommuner!

Olle Möller
Ordförande Staffanstorps Arbetarekommun

Skånskan, Sydsvenskan

Egen styrka eller andras olycka?

Politik är ett märkligt fenomen. När man följer debatten slås man av hur destruktiv samtalstonen är. Ytterst få debattörer och politiker uppehåller sig i sin egen sfär, sitt egna partis förtjänster. Flertalet är väldigt noga med att vältra sig i sin motståndares olycka. Man rapporterar vid varje tillfälle det kommer en opinionsmätning (och det är många idag!) om nedgångar och bottennoteringar.

Om man nu tillhör de som just nu ökar sina siffror, varför nöjer man sig inte med att glädjas åt dessa? Eller är det så att man är medveten om att den egna politiken inte håller för en granskning och att att bästa sättet att får tillhängare är att misskreditera andra?

MP i Staffanstorp har genom åldermannen Olle Benner påtagit sig rollen att ständigt lyfta fram socialdemokraternas låga siffror. Tänk om MP lagt lika mycket krut på att markera mot borgligheten, fast MP’s närmande till den borgliga sidan blir tydligare och tydligare. Även i Staffanstorp.

Inte politikernas fel, men hallå!

När Grekland håller på att gå bankrutt, Euron framtid diskuteras av allt och alla, när Merkel och Sarkozy tar Papandreou i örat som om han vore en olydig skolpojke, så tycker Skånskan att det inte är politikernas fel att Europas ekonomi gungar.

Förmodligen begriper väl jag inget. Skånskan skyller på bankerna och privata aktieägare. Men den största skuren är pensionärerna!

Och bakom den jakten finns gemene man som har orimliga förväntningar på den levnadsstandard som det skall vara möjligt att uppnå efter den förvärvsaktiva tiden.

Det är inte marknaden eller kapitalet utan den enskilde stackars medborgaren som drivit fram den ekonomiska krisen. Inte Nordeas vd Christian Clausen får en lägenhet för 22 miljoner. Utan gemene man!

Och detta är inte politikernas fel. Politikerna skulle inte kunnat göra något åt detta tycker Skånskan. Förvisso är det en borgartidning men lite vett borde dom ha även på den ledarredaktionen!