Ingen fotbollsintresserad har väl missat att Helsingborgs IF leder Allsvenskan? Ingen har väl heller missat att Henrik Larsson lämna HIF för Landskrona BoIS? Ingen har väl glömt de spydiga kommentarer som förekom lite varstans i landet när Conny Karlsson presenterades som manager för klubben? Eller när sedan Reine Almqvist blev en del av ledarstaben?
Men det är inte många idag som ifrågasätter HIF’s ledning i serietabellen. Tillsammans med Malmö har de haft den jämnaste standarden i sina matcher. Varför har det blivit så? Vad har de gamla uvarna tillfört HIF? Conny Karlsson som enligt kraven inte ens har den formella utbildningen (åtminstone framöver) för att ens få lov att träna ett svenskt elitlag! Där andra tränare med sina högskolepoäng får sparken når Karlsson/Almqvist framgång. Förvisso har Karlsson/Almqvist haft sina motgångar i karriären men inte nu.
Svaren på varför denna framgång är naturligtvis inte enkla eller lätta att ge. På något sätt har Karlsson/Almqvist gått tillbaka till det som under många år var svensk fotbolls framgångsrecept – bra försvarsorganisation parat med hårt arbete.
Det är (väl) självklart att vi ska utveckla tekniken på våra unga spelare men det får inte bli ett självändamål att kunna dribbla av ett antal försvarsspelare eller slå 38 passningar i rad inom laget (Ibland blir jag så trött på att se Barcelona hålla bollen inom laget i 5 minuter!).
Fotboll går ut på att göra mål. Oftast gör man det genom ett varierat spel där försvarsspelet innebär dels att göra det svårt för motståndarna att göra mål, dels att erövra bollen så högt upp i planen som möjligt.
Svensk fotboll kommer aldrig att kunna mäta sig med de (fotbollsmässigt) största länderna i världen på deras villkor och med deras spel. Vår möjlighet (landslag och klubbar) ligger i att spela och utveckla det spel som HIF nu når framgångar med. Fast det lär man väl inte ut på dagens tränarkurser, varken på högskola eller vid andra utbildningstillfällen?!
2 kommentarer:
Jag såg min första match med HIF igår och jag måste tyvärr erkänna att jag är imponerad av deras sätt att spela fotboll. Enkelt, rakt och effektivt. Malmö är roligare att titta på med sitt passningsspel och sina lirare men HIF är nog tyngre i det långa loppet. Dessutom har dom ett mittfält som förmodligen kommer att hålla över sommaruppehållet vilket är en vinnande fråga när det gäller det allsvenska guldet.
Hej Ola, håller med Dig. I den bästa av världar når man kanske bäst resultat om man slår ihop sätten att spela. Frågan är bara om vi kan lyckas med det i detta landet med våra förutsättningar.
Skicka en kommentar