När nu snart alla uttagningar till London-OS är gjorda och anmälningslistorna är gjorda så måste man fundera över på de representanter som sitter och styr över vilka som får åka.
Stefan Lindeborg, SOK-ordföranden, ger inte något större positivt intryck på mig. Och det förmodligen struntar han i! Att han struntar i mig är en sak, men när man bemöter besvikelse och frustration från aktiva och tränare med
”Herregud! Det är väl massor av idrottare som inte kommer till OS?”
så undran man hur den mannen ser på sin egen roll. Den internationella olympiska rörelsen är ju inte känd för sin öppenhet och progressivitet men den verkar idag ändå mera sympatisk än den svenska.
Jag inser att det måste sättas gränser och att inte alla som vill kan få åka. Det man måste kunna kräva av de som bestämmer – SOK och berörda specialförbund – är att de åtminstone klart och tydligt tydliggör för de aktiva vad som krävs för att få åka. Sätt kvalgränser som är definitiva, klaras dom får man åka annars inte.
Jag hoppas för de uttagnas skull att de får framgångar i London. Men jag önskar inte att surpottorna med Stefan Lindeborg i spetsen ska få sola sig i deras glans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar