26 februari 2010

Var går gränsen?

Att kommentera idrott i direktsändning är inte världen lättaste. Att hitta rätt ord eller formulering mitt i en spännande match eller tävling kräver stor skicklighet. Kommentatorn ska inte bara förmedla det som sker utan också visa engagemang och känslor. Det stora flertalet är oerhört duktiga och har en känsla för ordet.
Deras skicklighet blir ännu tydligare när man lyssnar (eller ibland när man försöker låta bli) på bisittarna/experterna.  Att det i “stridens hetta” ibland blir fel tycker jag man måste ha förståelse för.

Det som nu aktualiserats är ett antal kommentarer som skett i andras sammanhang än under livesändningarna. Där man inte kan skylla på att det går fort eller att det är ett avgörande moment. Vilka krav ska man kunna ställa på formuleringar och uttryck? Minst 2 fall har jag sett i media som ska gå till DO (Diskrimineringsombudsmannen). Det är dels Niclas Widegårds kritik av Damkronorna, dels Jacob Hårds och Katarina Hullings kommentering i samband med OS-invigningen.

I Widegårds fall är det en mamma till en av spelarna som är illa berörd av Widegårds omdömen om Damkronornas insats.
Gränsdragningen mellan tydliga negativa omdömen om prestationer och nedsättande dito om individuella spelare är i vissa fall hårfin. Här är det personliga uttryckssättet en del i den bedömning som man måste väga in i tolkningen. Det uppfattas olika om Wikegård eller Lasse Lagebäck säger samma sak. Jag har därför svårt att se att Widegårds ibland övertydliga uttalanden skulle kunna leda till att DO fäller honom.

I Hårds/Hullings fall är det olika formuleringar om deltagare/länder som är det som upprör. Här kan man ha olika uppfattning om vad de egentligen menar. Orden i sig själva kan vara “fällbara” men frågan är om sammanhanget “rättfärdigar” uttalandena. Jag kan tänka mig att DO kan uttala sig om det olämpliga i ordvalen. Eftersom det tydligen också är anmält till granskningsnämnden kan det mycket väl bli ett fällande utslag där.

Ovanstående exempel visar på värdet av att bli medveten om sitt uttryckssätt i olika sammanhang. Inom idrotten finns ett stort engagemang som måste få frodas. Dock inte på bekostnad av respekten för individer och företeelser.

YA

1 kommentar:

Jah Hollis sa...

Så fort det sägs något som man inte instämmer i verkar det som om det ska anmälas till någon ombudsman. Vi bor väl ändå i ett land med yttrandefrihet, där även religiösa spörsmål och riter kan diskuteras och ifrågasättas. Tack och lov att vi inte lever i ett land där religiösa fundamentalister bestämmer vad vi får tycka och tänka och diskutera.

Bookmark and Share