Som på alla konferenser finns det ämnen och anföranden man kommer att minnas och vissa som man inte borde hört.
Jan Björklunds stund tillhör de senaste. Förutom de sedvanliga propåerna så lekte han nu också metod- och pedagogiklektor.
Det är två framförande sticker ut, både för sitt innehåll och sina framföranden.
Det första var gårdagens stund med Andy Hargreaves, professor, forskare, författare och inspiratör. Hans bok, Den fjärde vägen, som hans föredrag utgick ifrån, presenterar en ansvarsmodell för skolan som tilltalar mig.
Hargreaves förespråkar ett starkt lokalt inflytande över skolan som bygger på statlig styrning men som innebär frihet för den enskilda skolan. Vi måste läsa och lyssna mer på honom.
Det andra inslaget var Leo Razzak, social entreprenör, som berättade om sina livsresa från Norsborg till någon alla borde lyssna på.
Leo tydliggjorde på ett medryckande och engagerat sätt hur man kan lyckas i livets olika skeden om man "bara" möts med respekt och förståelse av förtroendeingivande vuxna. Leo och några i hans närhet fick tidigt kontakt med Anders Carlberg och Fryshuset. Passningen till skolan var "om man inte vet vem man är, hur kan man då veta vart man ska?"
För att skolan ska lyckas med det måste man slå sönder befintliga strukturer och satsa på "lärarskapet". Ingen elev kommer ihåg lokaler eller tekniska prylar, men alla kommer i håg en bra eller dålig läraren. Vilken man kommer ihåg beror på hur livet utvecklas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar