Att skolan är hett politiskt område just nu står utom allt tvivel. Artiklarna, förslagen, utspelen och debattinläggen står som spön i backen.
De flesta börjar äntligen inse att nyckeln till goda skolresultat är goda pedagoger som får syssla med det dom vill och kan – lära barnen i skola och förskola det som läroplanen förskriver. Och att de ska för göra det utifrån sin lärarkompetens och inte utifrån vad en klåfingrig utbildningsminister anser om hur det ska utföras.
För att skolan ska lyckas måste den ges de resurser som omständigheterna kräver. Alla skolor har inte samma förutsättning, alla barn har inte samma förutsättningar. Men alla, både barn och skolor, ska erhålla den respekt de behöver för att uppnå goda resultat.
Därför är det bra att regeringen äntligen fattat att resurserna ska fördelas efter behov och inte efter schablon. Det är tur att det är val 2014 för annars hade Jan Björklund förmodligen inte skiftat ben.
Lärarnas roll och förutsättningar ska inte förringas. Jag blir kraftigt irriterad när man på vissa håll ska skapa superpedagoger med hjälp av lärarcoacher. Jag är naturligtvis inte emot att man stöttar och skapar utvecklingsmöjligheter för lärare. Men då ska det vara för alla lärare. Vi behöver inte ett antal superlärare. Vi behöver lärare som alla är super.
Vilka signaler sänder det till omvärlden när de styrande ska vaska fram superpedagoger? Vad innebär det för de pedagoger som inte får den möjligheten till stöd och kompetensutveckling? Vilken typ av pedagoger är de?
Se till att alla pedagoger dels är stolta över sin yrkesroll, dels får det stöd de förtjänar. Pedagogerna är de som har sett till att den svenska skolan ännu håller ihop, trots bedrövlig styrning från klåfingriga politiker på olika nivåer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar