När nu hockeysäsongen på allvar sätter igång återkommer den vanliga visan om svenskar som inte platsar i “sina” NHL-lag.
Jag vet inte om jag ska tycka synd om dom eller inte. Å ena sidan är det naturligtvis inte kul när sportsliga drömmar inte kan realiseras, men å andra sidan är vinsterna vid ett lyckande så stora att man får räkna med “spill”.
Att idrottare (och andra) vill tjäna pengar är ju inget nytt, men när förbundets ordförande Christer Englund för 5 (?) året i rad kvider om hur Elitserien utarmas undrar man vad som svenska hockey egentligen gör för att behålla sina talanger ytterligare några år? För o man hade lyckats hitta den nyckeln är jag övertygad om att en hel del ungdomar hade stannat en stund till.
Tyvärr är mitt förtroende för hockeyledare så speciellt stort. Förvisso bygger det bara på uppfattningar utifrån, men jag tror inte att hockeyklubbarna lyckas förmedla det som behövs.
Att det är en utmaning för andra idrotter vet vi ju bland annat från fotbollen där unga spelare också lämnar tidigt. Fotbollen har dock den fördelen att den är mer utbredd över klotet, medan hockeyns guldgruva tydligen kallas NHL. KHL verkar ju vara andrahandsvalet för dom som inte platsar i NHL.
Att Elitserien inte längre är Europas bästa liga för vi leva med. Men låt de unga få chansen i A-laget tidigare och med större tålamod. Det måste i varje fall vara bättre än att lita till miljonärer som tar hit duktiga tjecker för att sedan dra sig ur när man inte kan driva det som ett företag via aktiemajoriteten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar