Varför kvalitet?

Vad kan vara drivkraften för idrotten att arbeta med kvalitetsfrågor? Vad tjänar vi på kort sikt och vad är vårt långsiktiga mål?

Ja, frågorna är många när det gäller verksamhets-/kvalitetsutveckling. Om vi ska försöka beta av frågorna i den ordning det ställs ovan så kanske bilden klarnar något.

En doktorsavhandling på KTH, Kungliga Tekniska Högskolan, i Stockholm, slår (under 1990-talet) fast att kvalitetsbrister årligen kostar det svenska näringslivet 1 000 miljarder kronor. Kostnader som genom förebyggande arbete väsentligen skulle kunna minskas.

En del av de kvalitetsbristkostnaderna finns självklart inom idrottsvärlden. För det vi inom idrotten sysslar med är en ren tjänsteverksamhet. Vi erbjuder medlemmar, publik, samhälle, media, m fl, tjänster som de med glädje konsumerar. Vi vet vilken genomslagskraft idrotten har i samhället.
De flesta av våra föreningar brottas dagligen med att få ekonomin i balans. Tänk om vi kunde minska det arbetet!

Genom ett systematiskt kvalitetsarbete kan detta göras. En genomgång av våra olika förenings- och distriktsrutiner skulle snabbt ge synliga effekter i resultat- och balansräkningar.

I tjänsteproducerande företag uppgår kvalitetsbristkostnaderna till 15 - 35 % av omsättningen. Även om vi inte helt kan eliminera kvalitetsbrister inser alla att det finns pengar/resurser att spara.
Kortsiktigt är de ekonomiska fördelarna stora.

Långsiktigt innebär ett kvalitetsarbete bland annat en total genomgång av verksamheten. Vilket i sin tur leder till dels ett ökat engagemang bland alla inblandade, från "hög till låg", dels en klar och tydlig arbetsfördelning i organisationen. Organisationens beredskap för tillfälliga kriser är betydligt förbättrad och gör att man bättre kan förutse och förebygga svängningarna på det sportsliga planet.

Har man inom idrotten förståelse för att det inte bara är på arenan som framgångar grundläggs?

Ja, till viss del tror jag att man känner till det. Här är stora skillnader mellan förbunden/elitföreningarna på ena sidan och distrikten/bredden på andra sidan.

Distriktsförbunden, som slipper den sportsliga pressen i sin verksamhet, borde ha lättare att inse vikten av kvalitetsarbetet. Deras verksamhet är mera inriktad på administrativt arbete, vilket är vad de flesta förknippar med kvalitetsarbete.

Förbunden på nationell nivå borde definitivt inse fördelarna. Dessa borde se till att uppnå egen hög kvalitetsnivå för att genom den föregå med gott exempel ”nedåt” i rörelsen.

Elitföreningarnas press att prestera resultat på planen gör att man ofta måste fatta snabba beslut. Ska snabba beslut bli korrekta krävs det att föreningens beredskap att skapa rätt underlag för besluten är väl definierad. Risken är nämligen att snabba beslut inte alltid blir de bästa.

Breddföreningarna känner förmodligen inte att de har resurser att bedriva något organiserat kvalitetsarbete. Men egentligen har de redan grunderna. Den sportsliga delen är ju egentligen ett gigantiskt kvalitetsarbete. Se bara till att använda samma synsätt på hela föreningen som man använder för att springa lite fortare, kasta eller skjuta bättre. Analysera, träna, mäta och utvärdera.

För föreningarna tror jag att ett kvalitetsarbete kan ge enorma vinster väldigt snabbt. Ett arbete som är tillämpligt på hela verksamheten.

Orkar man med att satsa på djupet och inte bara på planen/banan?

Här handlar det självklart om prioriteringar. Svårigheten att med knappa resurser både satsa på det sportsliga och kvalitetshöjande aktiviteter kan tyckas tungt. Men med en ambition att lyckas i Europa, i Sverige eller lokalt kan det vara en förutsättning att ha en kvalitativt hög standard inte bara på ledare/utövare utan också på hela föreningen.

Att arbetet inte görs "mellan tolv och middag" förstår var och en. Men ju senare man startar desto större blir avståndet till dem som lyckas.