Vilka krav ska man ställa på de ledare som på olika sätt är verksamma i föreningarna. Är det rättvist att ställa samma krav på dagens generation som man gjorde på deras föräldrar, dvs. 20 – 30 år tillbaka?
Jag märker av denna frågeställning på olika sätt i mina olika föreningskontakter. Jag märker det i min egen förening. Visst har olika generationer olika språkvanor och referenser och visst ska förhållningssätt i föreningen vara kommunicerade. Men ändå blir det fel ibland.
När det blir fel vad gör man då? Och vad det egentligen som är fel. Vem gör den bedömningen? “Förr” klagade man på tränaren, uttagningar,i kompisgänget där ingen annan hörde. Ibland kom det fram till berörd ledare, oftast inte.
Idag bloggar man, är på Facebook eller något annat digitalt media, där allt plötsligt blir lättillgängligt för alla.
Om man skriver följande på sin blogg om hur man ser på några olika saker i relation till sin förening, hur hanteras detta?
”god morgon
jag skriver mer senare idag, när allt är lugnt och jag har gjort allt. ska iväg på möte nu, ………., vet inte om jag måste gå på någon jävla kick-off också!
vi hörs. puss!”
och efter mötet
“varit på det förbaskade mötet nu.. som btw sög och var allmänt irriterade. sedan cyklade jag hem i verkligen ösregn, ……………”
och fortsätter dagen efter
”jag vet något som jag vill ska sätta igång på allvar, …..…som tränare för småglin. det står dollarstreck i mina ögon! ”
Självklart (?) måste detta tas upp och diskuteras. Självklart (?) borde detta gjorts tidigare. Men hur ofta och tillräckligt görs detta? Alldeles för sällan tycker jag.
Vi rusar fram i vår strävan efter att förverkliga våra egna och andras drömmar så fort att vi glömmer något av det viktigaste den ideella rörelsen har att göra – att föra goda samtal vidare till kommande generationer. I stället för att allt för tidigt börja fokusera på sportsliga framgångar måste vi säkerställa att de grundläggande värderingarna kommuniceras. För visst måste man beivra ovanstående förhållningssätt, men inte förrän vi är säkra på att vi gett rätt signaler till dom som ska ta ansvar i den operativa verksamheten.
2 kommentarer:
En intressant frågeställning, Olle.
Är man som individ medveten om och när man uttrycker sig via social medier, och även på andra ställen, vad det kan resultera i? Är man medveten om när man agerar som privat person och ledare, eller vad det nu kan tänkas vara?
Ganska självklart att man i föreningen bör ta en diskussion om vilka regler och riktlinjer som gäller för ledare, aktiva, medlemmar i föreningen.
Och visst borde en förening kunna ställa krav på sina ledare men då kommer det känsliga in, vart går gränsen? Precis som du skriver Olle!
Är föreningen beredd på att sätta gränser, kanske "riskera" att bli av med någon/några ledare, aktiva och medlemmar? Vad vinner man och vad förlorar man på i längden?
Varumärket på föreningen är hotat om det sprids massa saker om föreningen och dess ledare och aktiva.
- Vem vill han/hon som ledare för sina barn?
- Är detta en lämplig förening att låta mina barn att vara med i?
Men förhoppningsvis vinner man på att sätta gränser och i alla fall ta en intern diskussion.
Själv börjar jag undra hur mycket vi kommer att bry oss i framtiden om allas åsikter. Det är ju ganska omöjligt att ha koll på allt runt omkring en själv. Hur snabbt glömmer vi eller kommer ihåg en viss åsikt, uttryck, meddelande som cirkulerat runt på de social medierna?
Men det är klart, om jag som förälder sätter mig vid webben och söker på en viss förening som jag vill att mina barn skall vara aktiva i. Kanske vissa omdömen, åsikter etc kommer upp på min skärm. Kommer jag då att välja denna förening?
Jag vet bara att jag själv måste vara tydlig och medveten om när jag uttrycker mig i olika sammanhang. Alltså ett eget ansvar, stå för mina handlingar och åsikter oavsett vilken roll/postion jag har.
Hej Patrik,
bra och intressant kommentar! Önskar bara fler tog sig tid att reflektera över frågan.
Tyvärr är nog väldigt många upptagna av få sin vardag att gå ihop att man inte hinner med. Eller inte prioriterar detta.
Det är i sig klart att man inte hinner/kan bry sig om vad alla tycker, men i dag är det självklart (?) att man söker info via nät och andra medier om den verksamhet man vill sätta sina barn (eller själv delta i).
Google är fantastiskt på många sätt men kan också vara väldigt avslöjande.
Vad vi bör göra är precis som Du skriver - först ta ansvar för vårt eget beteende och uttryckssätt, sen ta ansvar för den roll jag har i verksamheten.
Hur omfattande det blir beror ju på mitt engagemang. Men jag måste ta mig den tid det behöver.
Skicka en kommentar