Jag inledde min yrkeskarriär inom basketen. Det var i mitten på 70-talet när herrbasketen startade sin import av amerikaner. På den tiden var IFK Helsingborg med på basketkartan och i toppen av svensk basket. Redan då var det mycket cirkus och turbulens runt sporten. Även om min tid i basketen blev kort (fotbollen kom emellan) så följer jag den hyfsat i media.
När nu Eos hoppas på en plats i Damligan är det bara som det brukar vara inom basketen. Att Eskilstuna endast har en spelare kvar till sitt ligalag och måste ställa sin plats till förfogande den 6/8 är det symptomatiskt för en sport som vill mer än den kan. Förvisso har återbud på denna nivå inträffat förr inom fler idrotter men basketen får skylla sig själv.
Alla som jag mött inom basketen brinner verkligen för sporten! Men med sporten har man ofta tagit med sig den amerikaniserade bilden av hur det ser ut “over there”. Många glömmer bort att det är i en svensk värld man lever. Förutsättningarna och samhället är ju lite annorlunda här.
När nu Eos vill överta Eskilstunas plats är jag övertygad om att man är sportsligt väl förberedda, åtminstone när det gäller svenska spelare. Facit på fjorårets seriespel visa på detta. Dock räckte man inte till i kvalet där Eskilstunas hitplockade amerikanska satte 42 poäng mot just Eos i Lund. Behovet av amerikanska importer är förmodligen något Eos inser men svårigheten att träffa rätt är lika svårt här som när Hasse Borg försöker förstärka Malmö FF. Oftast blir det misslyckande! Eos upptäckte detta i våras där deras kvalförstärkning kom hit småskadad och bara kunde delta i en match.
Eos har också tappat några tjejer från fjorårslaget. Här kan kanske de nya tjejer man fått/lyft upp kompensera, men utländsk förstärkning behövs. Låt oss hoppas att kontakter, scouting och pengarna är tillräckliga.
Just ekonomin är ett problem som “drabbar” elitsatsande föreningar. Här har Eos kanske det bättre förspänt än många andra. Tack vare den framgångsrika turneringen Lundaspelen har man byggt upp en ekonomisk plattform som man kan stå på. Men det gäller att ha en sund inställning till användandet. Det är många som låtit det idrottsliga engagemanget flöda och trott att “bara i vinner nästa match så löser det sig”, medan verkligheten ofta slutat med en tom plånbok, spelarflykt och konkurs. Basketen har ju några sådana exempel.
Eos stora utmaning för att lyckas är att skapa en föreningsorganisation runt det sportsliga! En organisation som kan ta tag i det arbete, de krav och möjligheter som följer med en elitsatsning. Här är det inte spelare och tränare jag tänker på, utan styrelse, kansli och övriga som inte figurerar så ofta i media (såvida det inte går åt skogen) .
Det är denna del som oftast ställer till det i föreningarna. Man undervärderar behovet av en väl fungerande helhet. Idrottshjärtat brinner för sporten och inte för organisationen. Att inse sammanhanget – att de är två delar av en helhet – är grundförutsättningen för att lyckas i all verksamhet.
Så när Basketbollförbundets tävlingskommitté den 9/8 fattar sitt beslut om Eos får platsen gäller det att det blir rätt beslut. Vad rätt beslut innebär får framtiden utvisa. För Eos del hoppas jag man kan hantera beslutet på bästa sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar