I andra sammanhang pratar man om carpe diem – fånga dagen – att leva i nuet och njuta av det som ges här och nu.
Hur ofta göra vi det i förening och förbund? Hur ofta hinner vi njuta av nuet? Hur ofta ser vi till att skaffa oss förutsättningar för en positiv framtid?
Mycket av den ideella tiden (men även den idrottsanställda tiden) går åt till att åtgärda gårdagens misstag. “Gräsbränder” måste ständigt släckas för att upprätthålla verksamheten. Tack vare vårt ideella hjärta står vi ut i en verksamhet som endast fungerar nödtorftigt.
Många gånger är det inte så stor skillnad på förening och förbund. Skillnaderna består oftast i var det brinner. När det i föreningarna handlar om fixa anläggningar, pengar och ledare handlar det i förbunden om engagemang, kommunikationssvårigheter och delaktighet.
Men i båda fallen är perspektivet då och nu i stället för nu och sen. De föreningar och förbund som inser skillnaderna i synsätt är också de som blir framgångsrika framöver.
Åtminstone så länge de kan behålla fokus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar