26 oktober 2009

När drömmar dör

De flesta ideella föreningar drivs av drömmar. De flesta engagerade människor drivs också av drömmar. Så även jag.

Föreningar samlar ofta ett antal figurer som drivs av drömmar om sin förenings framgång. Idrottsföreningar om sportsliga eller/och sociala framgångar, idéburna av makt och/eller förändrade beteende hos samhällsmedborgarna.

Vad händer när dessa drömmar inte uppfylls? Upphör drivkrafterna? Somnar man om och upplever nya drömmar? Eller kan man inte somna om för att man är för upptagen av att lösa nästa akuta problem i idrottsföreningen eller för upptagen av att vinna nästa val?

Karin Boyes berömda diktrader - “Visst gör det ont när knoppar brister” - känner väl många till. Gör det ont när drömmar inte går i uppfyllelse? I början gör det ont. Efter ett tag blir man frustrerad. Efter ett tag blir man bara besviken. Har man varit med ett tag somnar man om och låter sig ledas in i en ny dröm. För drömma måste man. Den dagen man slutar drömma har man tappat en viktig del av sitt ursprung. Hade människan inte drömt hade hon varit kvar på grottstadiet. Ser man sig omkring kan man i bland tro att vissa fortfarande är där.

Själv ska jag gå och lägga mig igen. Och drömma nya drömmar. Undrar vad blir denna gång?

2 kommentarer:

Ola Möller sa...

Först och främst är det kul att du tagit upp ditt bloggande igen. Välkommen tillbaka!

Sen är det kanske det som gör att många föreningar förlitar sig på eldsjälarna, dom som har ett engagemang som sträcker sig utöver den där vanliga glöden som framgång eller stundens ingivelse tänder. Man måste förmodligen bli bättre inom föreningar på att se små delar som mål, att se vinsten i det lilla, att uppskatta alla framgång och inte bara den stora segern. Då först kan man hålla människors engagemang vid liv men det kräver förmodligen en stor omläggning av sättet att tänka och agera i ideella verksamheter.

Unknown sa...

Hej Ola,

tack för välkomsthälsningen. Man får väl leva upp till famljetraditionen! :-)

Ja, eller att man kommer ihåg hur det var. Allt var inte bättre förr, men vissa saker borde man ta med sig från gårdagen- Engagemang, solidaritet och delaktighet till exempel.

Bookmark and Share