Hur väl står sig föreningars och förbunds verksamhet gentemot företag och det offentliga? Självgodheten inom idrotten är stor så jag tror inte det är många som egentligen vet. Ledning, anställda och verksamma inom idrotten tror sig var och en många gångar har lösningen på sina och andras problem. Utan att egentligen ha koll på hur andra löst motsvarande problem eller organiserat sin verksamhet.
För visso finns det många andra organisationer som lever i samma förhoppning att deras verksamhet är unik och välfungerande. Men framgångsrika organisationer gör ofta jämförelser, benchmarking, med andra organisationer.
Syftet är inte att kopiera och ta efter utan att lära, lyssna och inspireras av vad andra gör. Lösningen på vårt problem kan finnas hos någon annan. Och då nödvändigtvis inte hos någon annan idrottsorganisation.
Möten med andra verksamheter kan mynna ut i bestående förändringar i arbetsrutiner eller synsätt. Idrotten är generellt en väldigt sluten och begränsad värld när det gäller perspektiv. Det gäller att öppna dörrar och tänja på invanda gränser om man vill utvecklas. Bra benchmarking kan leda till bättre processer och rutiner, göra ledning, anställda och verksamma uppmärksamma på den egna verksamhetens möjligheter och brister, samt skapa en förbättringskultur med stor delaktighet.
I benchmarkingens idé ligger både att se, lyssna och lära men också att dela med sig till dem som man jämför sig med. För oavsett vad man tycker om sin egen “värld” så finns saker för andra att lära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar