Är det så att svensk friidrott lider av baksmällan efter de senaste gyllene åren?
När man läser att Linus Thörnblad utsetts till årets friidrottare 2009 känns det för mig så. En femteplats i VM låter kanske bra, men når man det på ett resultat som är 9 centimeter efter segrarens 2,32 känns det inte lika imponerande. 2,23 var det inte det som Stefan Holm saxade över? (OBS ironi)
Det kan väl inte vara så att utmärkelsen är ett desperat försök av friidrottsförbundet att hålla kav intresset hos Thörnblad, i hopp om att någon gång ska bli tillräckligt stabil för att kallas stjärna.
För nog tusan borde det finns någon i svensk friidrott som gjort en bättre prestation. Kanske i mjölkkannan ….?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar