Många gånger har man suttit och svurit över Anders Södergrens prestationer i skidspåret. Många gånger har han varit ära men aldrig räckt till. Därför gläds man verkligen för hans skull över stafettguldet i Vancouver.
När Södergren till och med spurtar i från sina medtävlare inför växlingen undrar man vad som hänt. Han är väl inte dopad? Tur han inte är ryss för då hade väl alla spekulerat om detta.
Nä, eftersom vi svenskar inte dopar oss kan vi glädjas åt denna sympatiska idrottare som aldrig givit upp drömmen om framgång.
----------------------------------------------------------------------
Sloveniens mat
4 kommentarer:
Jag undrar bara vad det är man egentligen "gör" när man pysslar med sport,som åskådare eller aktiv.
Egentligen gör man ingenting.
Södergrens prestation ÄR en prestation självklart,men vad handlar det om .
Ja Södergrens insats var bäst.
Hej Lars,
tack för din kommentar.
Dina reflektioner är riktiga. Många har en tendens att glorifiera och blåsa upp mjuka värden (som idrott, kultur o dyl) till orimliga proportioner. Vd det står för måste man som individ själv förhålla sig till. Man måste alltid, tycker jag, sätta in saker i sitt rätta perspektiv. Det perspektivet är alltid personligt.
I Södergrens fall uppskattar jag hans prestation i förhållande till hur hans mentala och fysiska historia sett ut.
Hej Ola,
tack för Din kommentar.
Ja det är kul när personer som haft motgångar når framgång. Och när de dessutom är ödmjuka i framgångens stund.
Skicka en kommentar