Är alla agenter i idrottsvärlden skurkar och lurendrejare?
När man läser om turerna kring Linus Hallenius övergång till Genoa kommer dessa tankar upp igen. Även om Hammarby inte verkar ha alla korten rätt placerade känns det märkligt. Oliver Cabrera, Martin Klette och en del andra agentnamn figurerar med jämna mellanrum i media när det gäller knepiga övergångar.
Denna gång är det en okänd (!?) italienska advokatfirma som ska ha lurat Hammarby på 7 miljoner kronor. Att övergångssumman sedan minskade med denna summa när Hammarby direktförhandlade med Genua gör inte saken bättre.
Fotbollens organisationer certifierar agenter, men frågan är vilken kontroll dessa har över det verkliga arbetet. Om det är som det framställs emellanåt borde en hel del inte få fortsätta i denna roll.
Klubbarna måste också ta ett större eget ansvar. Här har tydligen Hammarbys egen sportchef introducerat Cabrera i förenigen. Vilken kolla hade han på Cabreras kvaliteter? Det är inte många klubbar jag träffat som “älskar” agenter. Borde inte klubbarna då se till att utbyta erfarenheter och lita på varandras synpunkter? Eller är desperationen att få så mycket pengar som möjligt när man säljer (och tvärtom när man köper) så stor att man tror att “denna gång går allt rätt till”?
Man måste ha klart för sig att i en bransch där det finns mycket pengar och känslor i omlopp kommer det alltid att finnas personer som vill utnyttja det till sin egen fördel. Det gäller att vara medveten om detta!
Bra agenter är en tillgång för både idrottsutövare och föreningar. Se till att rensa upp i träsket. Hammarby har portat Cabrera från klubben. Ska bli intressant och se hur länge det håller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar