(0)medvetna misstag

I tredje matchen av fyra är Helsingborgs IF åter involverad i en sekvens där domarens bedömning sätts i fokus. Denna gången var frågan om målvakt Per Hansson hade händerna eller inte på bollen när Kim Olsen sparkade bollen i mål. Det var till och med att svårt att vara helt säker när man sett TV-repriserna ett antal gånger.På ett avstånd på över 60 meter var tränare Bo Nilsson däremot helt säker på att domaren skulle blåst. Synd att Bo Nilsson inte blev domare i stället! Har inget minne av att han var lika klarsynt vid straffsituationen mot Göteborg i första omgången.

Som om inte det var nog denna omgång missade Stefan Johannesson och AD Henrik Andrén däremot ett regelrätt mål i Stockholmsderbyt Hammarby – Djurgården. Här gick det så fort att domarna inte hann med att få rätt vinkel för att se att bollen var inne. Lars-Åke Lagrell är väl inte motståndare till målkameror men tror inte det kommer i “denne kungens tid”. Enligt Lars-Åke är det fotbollens internationella “storhet” som gör att det kommer att ta tid. Det är lite synd för en lösning bör hittas som stöd till domarna. Som tur var blev det inte matchavgörande.

Att det läggs mycket energi på domarnas insatser känns inte riktigt. Att sitta och veva TV-repriser för att analysera eventuella fällningar är lätt, men att fatta beslut i stundens allvar är inte lika lätt. När sedan expertkommentatorerna inte har reglerna klart för sig underlättar ju inte förståelsen för domarnas arbete..

Sen måste domarna, både de professionella och amatörerna, sluta att be om ursäkt för sina misstag. Att kunna erkänna fel är en sak, men att börja ursäkta sig känns inte förtroendeingivande.
Ett beslut är fattat, stå för det, medge att det var fel (om det nu var det), gå sedan vidare. För det är ingen som tror att misstagen begicks medvetet.