Den 6 februari höll Skåneidrottens sin årliga gala. I Lunds nya arena hade det samlats ett stort antal idrottsledare, sponsorer, kommuner och nominerade kandidater i olika klasser.
Det kändes som ett lyft för galan att komma från Slagthuset till denna idrottshall. Allt utom parkeringen innan var till det bättre.
Vad jag blev frustrerad över var hur priserna fördelades. När man börjar dela ut pris till äkta par där den enes främsta merit sades vara “påhejarens” kändes det plötsligt lite Åsa-Nisse över galan.
Och det var inte bara en gång det hände. I det andra “parfallet” var den enes roll “pappersfixaren”.
Att prismottagarna gör en stor insats för sin förening och är goda exempel på den svenska ideella modellen må vara hänt. Men min känsla var att den närvarande publiken inte såg juryns val som speciellt seriöst.
Att det är svårt att jämföra olika ledares och funktionärs prestationer är självklart men bättre omdöme måste visas nästa år.
Percy Nilsson blev årets idrottsskåning var väntat och bra men enda gången jag blev piggig var när årets unga ledare presenterades. Att Wictor Wideheim, KFUM Kristianstad, fick detta pris kändes helt rätt, inte bara för hans hejarklack på läktaren.
PS Calaisa var bra!
4 kommentarer:
Det var en mycket trevlig kväll och en kanonpresent att få följa med. Tack så mycket för det!
Roligt Du tyckte om det! Du får se till att fylla år på "galadagen" framöver också!
Galan som sådan gillade jag också, men just den varierande jurybedömningen drog för mig ner helhetsbetyget.
Jo, tack. Jag höll på att sätta något i halsen när jag via en kollega på plats fick ett irriterat SMS om vilket par som van den ena kategorien.Helt sanslöst och omdömmeslöst.
Till om med många medlemmar i klubben är CHOCKADE!
Måster var svågrar i juryn.
Är väl inte säker på att det är svågerpolitik från juryn sida, mer bristande omdöme.
Skicka en kommentar