Jag har vid flera tillfällen haft förmånen att föreläsa för olika ridsportföreningar. Precis som inom andra idrotter har det funnits olika erfarenhetsnivåer på föreningarna. Allt i från väl drivna med erfarna ledamöter till i princip ingen erfarenhet av föreningsarbete. Men gemensamt för alla har det gedigna intresset för sin sport funnits där. Ibland lite djupare på grund av närheten till hästen. På så vis har det inte skilt sig nämnvärt från resten av idrottsrörelsen.
Det som emellertid är en stor skillnad är hur föreningarna bedriver sin verksamhet, under vilka former den utövas och styrs. Det flesta föreningar jag kommit i kontakt med bedriver sin verksamhet i ett ridhus de äger eller arrenderar. De har avtal med en ridskolechef/ridlärare som sköter mycket av ridskoleverksamheten i egen firma. Man sitter i avtalsformer som inte alltid är till fördel för den ideella föreningen. Avtal som gör att föreningen på olika sätt ska serva, ofta gratis, det företag som bedriver verksamheten. Unga ridintresserade, oftast tjejer, lägger ner oerhört mycket tid på att sköta om djuren på mornar, eftermiddagar och kvällar. Utan någon större ersättning än att då och då få rida djuren.
Många gånger betalas sedan privatlektioner kontant direkt till ridläraren Huruvida denne sedan bokför detta vet jag inte, men hanteringen är kanske inte alltid garanterat sund.
Föreningens problematik blir inte mindre av att man inte kan ta del av LOK-stödet eftersom föreningen inte står för ridskoleverksamheten.
Väl medveten om att man inte kan riva upp ingångna avtal hur som helst, att vissa föreningar har bra och ömsesidigt samarbete med sin “ridskoleföretag” och att Ridsportförbundet börjat försöka ta tag i situationen, så hoppas jag att alla dessa ridintresserade ungdomar kan få delta i en ideell föreningsverksamhet som är så bra som dom förtjänar. I dag är det inte alltid så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar