Supportrarna, föreningen och företaget

I turbulensen kring Rikard Norlings avskedande dyker det nu efter hand upp mer konstruktiva kommentarer och synpunkter, till och med på Aftonbladets sportsidor.
När Tomas Bodström efterlyser en handlingsplan för myndigheternas agerande i bland annat "hotfrågor" så pekar det på de samordningsbrister som finns i hela problematiken kring våld och hot i anslutning till våra idrottsarrangemang.
För min del handlar detta inte om att öka polisinsatserna för att komma till rätta med dessa avigsidor. De är tillräckligt stora redan. Det handlar om en samsyn dels inom poliskåren, dels inom idrotten, dels inom övriga berörda myndigheter. Vi måste tillsammans dra åt samma håll!

Mycket handlar också om det Andreas Toll, ordförande i Svenska Fotbollssupporter-unionen (SFSU) uttrycker. En öppnare dialog mellan styrelser och medlemmar. Men för mig finns det lite olika ingångsvinklar i det.
Supportrarna, som jag utgår i från är medlemmar i sin förening, måste se till att välja "rätt" företrädare till styrelsen. Jag tycker att supportrarna genom att betala inträde till matcherna ska ha den självklara rätten att påverka vem som styr eller som tränar laget. Medlemmarna äger föreningen. Medlemmarna är föreningen.
Betalande åskådare "köper" den produkt som föreningen erbjuder. Vill man inte köpa/stötta är det deras val. Sen får föreningens valda representanter ta sina beslut så länge man har mandat för detta. Vill man förändra produkten ska man vara medlem.

Styrelserna måste också därmed ta sitt ansvar. de måste inse att de är medlemmarnas ombud. De ska omsätta medlemmarnas vilja i praktisk handling. Och för att veta vad medlemmarna vill är det dialog som gäller. Formerna för dialogen beror på fråga och förutsättningar.

Med tanke på att vissa elitklubbar överlåter tävlingsrätten till sina bolag åvilar det ännu större ansvar på föreningsstyrelsen. De företräder då i sin roll den ideella föreningens medlemmar. Föreningen är ju majoritetsägare.
Bolaget ska å ena sidan agera som ett kommersiellt företag och å andra sidan ha ett ideellt "tänk". Det är inte alltid enkelt, men har denna form valts måste det ske!