Ara Abrahamians protest i OS sätter många viktiga saker på sin spets. I sakfrågan är det naturligtvis mycket lätt att stå på Aras sida. Utan att vara brottningskunnig inser jag att det inte gick rätt till. Även efterspelet med hånflinande funktionärer är förkastligt beteende.
Med det som utgångspunkt är det lätt att förstå att man reagerade.
Om sen de personliga straffen är rimliga eller inte kan det finnas olika uppfattningar om.
Men det är när det sedan kommer till följdbestraffningarna som Aras uppträdande måste skärskådas ur ytterligare en synvinkel.
Ara Abrahamian och Leo Mylläri inser inte att de i OS inte representerade sig själva utan sitt lag/land, som enskilda deltagare, som förebilder och som idrottsmän.
Individuella utövare har ofta en tendens, underblåst av media, att tro att deras ansvar endast ligger gentemot dem själva. Att det inte är så kan man nu läsa om i media när föreningar i Klippan och Haparanda eller andra brottarkollegor drabbas.
Även om Pelle Svensson inte ett sanningsvittne i alla sammanhang ska man tänka på vad Aras prostest kan leda till.
Hur ska vi som jobbar med att leda, träna och utbilda ungdomar vara trovärdiga i vår krav på dessa, om Aras beteende glorifieras?
Jag har inte emot om alla försöker hjälpa Ara att få rätt i den sportsliga misshandel han blev utsatt för. Se bara till att ta upp den andra sidan också i frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar