Är Malmö Redhawks unikt?
En förening som spenderat över 100 miljoner av sin hedersordförandes pengar är unik! Med så dåligt resultat måste de vara unika i svensk idrott. För Percy Nilssons skull hoppas jag inte Redhawks går omkull. Då förlorar han inte bara sina pengar utan också optionen på en eventuell bolagisering. Och det vore tragiskt för en man vars hjärta för klubben är så stort.
Är ledningen i Redhawks sämre på att leda och driva en idrottsförening än andra elitföreningsledare?
Nog måste man undra. Jag känner personligen inte någon av de ansvariga i Redhawks så därför är mina antagande bara spekulationer. Ingen i ledningen, från ordföranden till “siste man” i kedjan, har medvetet, tror jag, velat driva föreningen till randen av en konkurs. Men okunskapen om vad som krävs för att skapa dels sportsliga resultat, dels en ekonomisk sund verksamhet verkar vara gigantisk. Ledarkulturen, från topp till botten, verkar inte sund. Det ideella hjärtat och tilltron (förhoppningen!) på spelarmaterialet har spelat alla ett stort spratt. Dagens resultat är inte en mans verk utan speglar hur illa det varit över tiden. Över 100 miljoner!
Ishockeyn i Malmö har inte varit frisk på länge. Den tankemässiga kopieringen av NHL-kulturen har inte varit lyckosam. Att hävda att man måste ha en stängd liga för att satsa och lyckas är bara dåliga ursäkter. Även om en hel del av elitishockeyn måste jobba för sina pengar är ju inte alla på konkursens rand. Att vissa saker skulle vara lättare i bolagsform kan jag förstå, men ett dåligt ledarskap är dåligt oavsett om det sker i den ideella föreningen eller i aktiebolaget.
Vad kallar man det om man 2 dagar innan man informerar spelarna om det ekonomiska läget värvar en kanadensare, (eller 2 veckor tidigare signar en Skellefteåspelare)? Patetiskt!
Jag tycker synd om alla supportrar som lägger ner sin själ och sina pengar.
Jag tycker synd om dem som hoppades att Malmö Arena skulle bli lyftet för ishockeyn i regionen.
Jag tycker synd om de spelare som trots sin bristande förmåga och höga löner blivit illa behandlade.
Jag tycker synd om Percy Nilsson.
Jag tycker synd om alla de hockeyungdomar som spelar i Malmö Redhawks och vars dröm var att få representera klubben i stora sammanhang.
Jag tycker synd om alla de föräldrar och ledare som slitit häcken av sig för sina barns akull och (kanske) får uppleva en mängd krossade drömmar.
Jag tycker synd om den svenska idrotten som inte förtjänar att belackarna kan säga “vad var det vi sa?”.
Men om det krävs att Redhawks går i konkurs, för att de som under årens lopp försatt klubben i denna situation ska försvinna, så är det värt det. För dom tycker jag inte synd om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar