I Kvällsposten och Sydsvenskan avslöjas de löner som Redhawks spelare har haft. Om dessa stämmer är det inte svårt att förstå att ekonomin ser ut som den gör. Varje månad har lönekostnaderna inklusive lönebikostnader legat på cirka 2 700 000;-. Till dessa kostnade tillkommer sedan kostnader på tränare (anställda och sparkade) och ledare på ett par hundratusen. Och då pratar vi om en allsvensk klubb.
Vad som också slår en är differensieringen i löneskalan. Det är OK att alla spelare inte har lika lön beroende på erfarenhet och kompetens. Men att det skiljer 215 000;-/månad mellan högst och lägst betald känns lite fel. Framförallt när man inte ser motsvarande skillnad på isen. Dessa skillnader är säkert inte okända i truppen. Befrämjar skillnaderna de sportsliga resultaten? Jag tvivlar!
När sedan spelarna släpper ut sin frustration över att lönerna inte betalas ut är det i sig förståligt. Men flertalet av spelarna borde klara sig utan ett par månadslöner! Det drabbar ju ingen fattig!
2 kommentarer:
När ser lönespridningen från 225.000-18.000 är det lätt att förstå att det inte fungerar som kollektiv. I synerhet som de högst avlönade inte leverar vad som kan förväntas. Detta skapar stora spänningar att det inte finns en möjlighet att få spelarna fungerar som ett kollektiv. En urusel lönepolitik har sänkt laget.
tack för kommentaren.
Ja, jag förstår inte riktigt hur (om) man tänkt. Allmänt kunnande i chef-/ledarskap borde insett vilka problem löneskillnader skapar. Någontans stod det också att sportchefen inte visste om den ekonomiska sitsen! Hur märkligt är inte det?
Skicka en kommentar