Rötmånad?

För ett par dagar sedan skrev jag om ishockeyns bristande kunnande i lagbyggnad. Men nu börjar det bli ännu värre.

Jag tillhör inte dom som normalt tycker att Niklas Wikegård har sunda åsikter, eller i varje fall uttrycker dom speciellt begåvat. Nu måste till och med jag hålla med honom!
Om man på förbundsnivå (=Bengt-Åke Gustavsson) håller en plats öppen för en spelare som inte presterat på så lång tid som Peter Forsberg, då är det något fel! Det är nästan så att velandet kring Henke Larsson är en stilla krusning på oändlighetens hav.

Om det är så uselt beställt med svenska hockeyspelare som är tillgängliga för den kommande turneringen borde Svenska Ishockeyförbundet fundera över hockeyns framtid i Sverige! Eller är det så illa att det är sponsorn för turneringen som ställer krav på mediautrymme, kosta vad det kosta vill.

Om man kopplar samman “Foppa-satsningen” med Jagrs återkomst i Tjeckien börjar det se ut som som en tanke. Ishockeyn börjar bli allt mer desperat. Det är ju sedan länge inte de sportsliga övervägandena som styr utbudet av landslagsturneringar, men att det så uppenbart som här är de kommersiella värdena det insåg jag inte förrän nu.

Jag hoppas fler än Wikegård inser detta!